Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flodpärlmusslor - Flodquist, Waldemar - Flodreglering - Flodsköldpaddor - Flodslätt - Flodspruta - Flodström, Isidor - Flodsvin - Flodsystem - Flodövergång - Floem - Flogistisk kemi - Flogiston - Flogopit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLOGOPIT
Flodpärlmusslor.
Foto Hj. IVollin.
ker enl. den nya metoden i Sverige, Norge och
Tyskland.
Flodreglering, ändring av riktningslinjer och
avloppsförhållanden hos floder och strömmar i
ändamål att förhindra översvämningar, torrlägga el.
ordna bevattning av intilliggande kulturområden,
utnyttja vattenkraft el. förbättra segelled m.m.
Flodsköldpaddor, se Lädersköldpaddor.
Flodslätt, se Flod, sp. 974.
Flodspruta, dets. som sjöångspruta el.
sjömotor-spruta, se Brandväsen, sp. 1002.
Flodström, I s i d o r, statistiker (1856—1939),
fil. kand, i Uppsala 1880, tjänsteman i Statistiska
centralbyrån 1894, i Kommerskollegium 1896,
ak-tuarie 1897, byråchef och föreståndare för
Kom-merskollegii näringsstatistiska avd. 1915, fil.
he-dersdr i Lund 1918, kommerseråd 1919, avsked
1921. F. har på offentligt uppdrag utfört ett
flertal värdefulla statistiska utredningar och har
utövat ett flitigt vetenskapligt och politiskt
författarskap. Av mera allmänt intresse äro den av F.
i samarbete med flera fackmän utg. ”Sverges
folk” (1918) samt ”Naturförhållandena i Sverge”
(s.å.). T.Ln.
Flodsvin, art av knölsvinsläktet*.
Flodsystem, se Flod, sp. 972.
Flodövergång över ett av en motståndare
försvarat vattendrag har i alla tiders krigföring
krävt särskilda åtgärder av taktisk och teknisk
natur. Det naturliga hinder, som ett vattendrag
utgör, har ständigt utnyttjats till försvar, varför
krigshistorien visar talrika ex. på f., utförda
under strid. Sålunda kunna nämnas Gustav II Adolfs
övergång av Lech 1632, Karl XII:s av Düna
1701 samt från i:a världskriget tyskarnas över
Weichsel och österrikarnas över Piave. Talrika
voro de f., som utfördes under 2:a världskriget, särsk.
av tyskarna under framryckningen i öster och
av ryssarna under motoffensiven, av vilka senare
de över Dnjepr och Weichsel äro mest kända.
Den mest omtalade f. torde dock vara de
allierades övergång av Rhen 1945. De grundläggande
principerna, skapandet av ett brohuvud på
försvararens strand genom överskeppning i båtar
och flottar samt därefter anordnandet av
broförbindelse för huvuddelen av anfallstruppernas
övergång, gälla alltjämt. Terrängens och
vattendragets beskaffenhet samt möjligheten att med
eld behärska försvararens strand voro förr av
avgörande betydelse vid våldsam f. Numera utgör
luftherravälde på platsen för f. ett viktigt krav,
överraskande övergång förkortar tiden för
operationens genomförande och möjliggöres särsk.
vid förföljelse, vilket förklarar de många snabba
strandväxlingarna av såväl tyskar som ryssar
under 2:a världskriget i öster. Första
överskepp-ningen sker vanl. under mörker, och för att
sedan under dager dölja den fortsatta övergången
användes rök. Vid de allierades övergång av
Volturno i Italien krävdes sålunda 3,000 röktuber
och 5,000 rökalstrande behållare pr dygn. En f.
fordrar även noggranna rekognosceringar, en
planläggning, som måste börja långt innan
vattendraget nås, samt stora materielinsatser. 3:e
amerikanska arméns övergång av Rhen i mars
1945 började sålunda planläggas redan i aug.
1944 och omfattade framförandet av 6,000 t
ingen-jörmateriel. A.W.G.
Floe’m, bot., se Ledningsvävnad och Stele.
Flogis’tisk kemi (till grek, flox, låga), den kemi,
som bedrevs från mitten av 1600-talet till o. 1800.
Under denna tid, som inleddes av den engelske
fysikern och kemisten Boyle, gjordes en rad
viktiga upptäckter, och grunden lades till en
självständig kemisk vetenskap. Det sätt, varpå man
behandlade kemiska frågor, var i många avseenden
likt de i nyare tid använda metoderna. Dock fanns
en viktig skillnad, i det att man såg endast till
det kvalitativa förloppet utan hänsyn till
viktsförhållandena av de vid en kemisk reaktion
deltagande ämnena. Den teoretiska huvudfråga, som
under denna tid sysselsatte kemisterna, var
förklaringen av förbränningsföreteelserna. Enl. Stahl
(1660—-1734) innehöllo alla ämnen, som kunde
brifina, ett flyktigt hypotetiskt grundämne, f 1
o-g i s t o n, som bortgick vid förbränningen.
Mycket lätt brännbara ämnen, ss. kol, bestodo nästan
uteslutande av flogiston. Denna flogistonteori
utvecklades till en grundteori, där en hel rad
processer kunde tolkas ur gemensam synpunkt. Då
metallerna genom glödgning överfördes i
metalloxider, förklarades detta så, att metallen var en
förening av metalloxid och flogiston, vilket senare
bortgick vid glödgningen. Då metallerna kunde
framställas genom röstning av oxiden tillsammans
med kol, ansågs detta bero på att kolets flogiston
förenade sig med metalloxiden, varvid metallen
bildades. Vad som nu kallas för oxidation, bestod
således i att flogiston bortgick. Vid reduktion
upptogs det. Alla metaller och nuv. grundämnen,
ss. svavel, fosfor, ansågos vara sammansatta
ämnen, under det att deras oxider och t.ex.
svavelsyra betraktades som enkla. Först 1772 gav
La-voisier den riktiga tolkningen och visade, att
förbränningen består däri, att ett ämne förenar sig
med syre. Att en metall, som överföres i oxid,
därvid ökar i vikt, hade man tidigare icke
tillmätt någon betydelse. Det var endast efter en
långvarig strid, som flogistonteorien övergavs.
T.o.m. Scheele, som själv upptäckt syret, var
under hela sitt liv flogistonteorien trogen. Lj.
Flog’iston, se Flogistisk kemi.
FlogopiT, miner., en järnfattig varietet av biotit,
— 985 —
— 986 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
