Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Florens - Florenser, floriacenser - Florenskonsiliet - Florentin - Florentincameratan - Florentinflaska - Florentinlack - Florentinmadrigalisterna - Florentinolja - Florentinsk - Florentinska kvartetten - Florentinsk mosaik, florentinsk intarsia - Florentinskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLORENSER
behandling, sina klara färger och sitt fromma
uttryck bibehåller sig delvis till 1400-talets mitt,
genom Lorenzo Monaco och Fra Angelico. Men
också i denna konst begynner i F. en ny riktning
vid 1400-talets början, genom Masolino och
Ma-saccio, vilkas fresker i Capella Brancacci vid
Santa Maria del Carmine inleda den nya tiden.
Det florentinska tavelmåleriet bragtes på ett högre
plan genom Fra Filippo Lippi, skaparen av den
sedermera gängse madonnaframställningen. Han
efterföljdes av sin son Filippino Lippi samt av
Botticelli (se denne, med pl.), vilken sistn. är den
florentinska ungrenässansens store mästare i
måleriet, liksom Donatello är det i skulpturen. En
levnadsfrisk verklighetsriktning inleddes av P.
Uccello samt B. Gozzoli; dess förnämste
representant under 1400-talets senare del blev D.
Ghir-landajo. Högrenässansens måleri tar också sin
utgångspunkt från F. genom Lionardo da Vinci
och Michelangelo, även om båda dessa kommo
att utföra sina största arbeten på andra orter.
Liksom ungrenässansen inleddes med en tävlan
(mellan Brunellesco och Ghiberti), blev samma
förhållandet med högrenässansen (vid 1500-talets
början), då Lionardo och Michelangelo tävlade om
historiska väggbilder för Palazzo Vecchio. Ingen
av dem kom att utföra sitt utkast (en bataljscen),
men skisserna utställdes och voro under några år
föremål för det livligaste studium samt blevo
därigenom av stor betydelse för utvecklingen. Bl.a.
studerades de av den unge Rafael, som några år
vistades i F. och där f.ö. rönte inflytande av en
tredje mästare, Fra Bartolommeo, vilken genom
sin glänsande färggivning och religiösa innerlighet
blev betecknande för den florentinska
högrenässansen. Denna riktning fördes vidare av Andrea
del Sarto. Även senrenässans och barock fingo
framstående representanter i F. (P. da Cortona,
G. Vasari m.fl.), men ledningen på detta område
övergick nu till Bologna och Rom.
Också genom sina saml. hör F. till världens
förnämsta konststäder. Uffizierna innehåller antik
skulptur men framför allt renässansmåleri, bl.a.
den mest berömda saml. konstnärliga självporträtt,
som existerar. Renässansmålningar smycka också
flera stora salar i Palazzo Pitti på s. Arno-sidan,
förbundet med Uffizierna genom en lång gång
(se sp. 992). Bargello* är det största museet för
renässansens skulptur; på vissa punkter
kompletteras det av domens museum (Opera del Duomo)
samt av Galleria dell’ Accademia, som f.ö. även
innehåller målarkonst; denna samlings största
dyrbarhet är Michelangelos ”David”. Åt denne
mästare är ett särskilt museum ägnat i Casa Buonarroti.
Flera kyrkor och kloster innehålla ytterst
värdefulla konstskatter. Etruskiska museet (Museo
etrus-ci) är det i sitt slag förnämsta som existerar. För
den florentinska konstforskningen verkar ett urspr.
tyskt, numera internationellt inst., som utger
värdefulla publikationer. F:s univ., urspr. grundat i början
av 1300-talet, är i sin nuv. organisation från 1924
(o. 4,500 studenter). Jämte dettas bibi, märkas
framför allt de stora Biblioteca nazionale (bl.a.
20,000 handskrifter och 3,500 inkunabler), det av
Michelangelo* byggda och till kyrkan San
Lorenzo gränsande Biblioteca Mediceo-Laurenziana
(se bild vid Bibliotek) med en mängd ytterst säll-
synta böcker, Biblioteca Marucelliana (bl.a.
inkunabler, handskrifter och gravyrer), Biblioteca
Ric-cardiana, Gabinetto Vieusseux m.fl.
Industrien i F. är föga utvecklad och
representeras främst av en del textil-, järn- och kemisk,
särsk. läkemedelsindustri, glasbruk, kvarnar och
stråhattfabrikation. I anslutning till stadens roll
som konstmetropol blomstra däremot konstindustri
och konsthantverk (porslin, majolika, terrakotta,
mosaik, grafik). I egenskap av en konstens
huvudstad har F. synnerligen livlig turisttrafik. Det är
knutpunkt på den viktiga järnvägen Bologna—
Rom. Staden har livlig handel med spannmål, vin
och olja. — Litt.: R. Davidsohn, ”Geschichte von
F.” (4 bd, 1896—1927); A. Doren, ”Studien aus
der florentiner Wirtschaftsgeschichte” (2 bd, 1901
—08); E. G. Gardner, ”The story of Florence”
(1902); W. v. Bode, ”Florentiner Bildhauer der
Renaissance” (3 Aufl. 1911); A. Philippi, ”F. als
Kunststätte” (4 Aufl. 1926); W. & E. Paatz, ”Die
Kirchen von F. Ein kunstgeschichtliches
Hand-buch” (1940 ff.). P.;P.Nm;E.W.
Floren’ser, floriacenser, medl. av en
munkorden, grundad av Joakim av Floris. Ehuru
många av dess regler (stadfästa 1196)
överensstämde med cisterciensordens, var dock
florens-orden att räkna som en självständig orden. Den
fick en hastig utbredning inom Italien men
uppgick från början av 1500-talet efter hand i
cister-ciens- och dominikanordnarna. F. voro
barfotamunkar, deras dräkt vit.
Florenskonsiliet, se Ferrara-Florens-konsiliet.
Florenti’n, kem., se Florizin.
Florenti’ncamera’tan, se
Flo-rentinskolan 2).
Florentfnflaska, ett med
in-loppsrör (a) och avloppsrör (b,
c) försett kärl, som användes för
att åtskilja två destillat, vilka
icke äro biandbara med varandra.
Florenti’nlack, en röd
lackfärg, framställd genom att koka
koschenill med alunlösning och
fälla med soda. F. användes
förr ofta som målarfärg för finare arbeten men
har undanträngts av anilinfärgämnena.
Florenti’nmadrigalis’terna, se Florentinskolan 1).
Florenti’nolja, fin olivolja från Livorno.
Florenti’nsk, från Florens; som avser Florens.
Florentinska kvartetten, se Becker, Jean.
Florentinsk mosaik, florentinsk intarsia,
skiljer sig från annan mosaik därigenom, att den
icke åstadkommes med tillhjälp av likformade
småbitar. I f. bestämmas bitarnas form, färg och
storlek av deras på förhand avsedda plats i
mönstret, vilket utsågas ur grunden, vanl. en tunn
sten-platta, varefter hålen fyllas med noga tillpassade
stenbitar i den önskade färgtonen. Tekniken
nyttjades redan under renässansen för utsmyckning av
mindre föremål, ss. bordskivor, dörrfält och
skrin. G.V.
Florentfnskolan. 1) F. el. f 1 o r e n t i n m a
d-r i ga 1 i s te rn a, en huvudsaki. till Florens
knuten tonsättarskola under 1300-talet, vars verk
äro bekanta framför allt genom den för
kännedomen om hela årh:s musik så viktiga Squar-
— 995 —
— 996 —
Florentinflaska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
