Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flottsund - Flottyr - Flottör - Flourens, 1. Pierre Jean - Flourens, 2. Léopold Émile - Flournoy, Theodore - Flower, Sir William - Flox el. flamblomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLOTTYR
Ekoln, övertväras av Uppsalaåsen och landsvägen
Uppsala—Stockholm. Här ligga många
sommarvillor tillhöriga uppsalabor; spårväg och
regelbunden busstrafik till Uppsala (8 km).
Flotty’r (sv. ordbildning), stekfett, oftast en
blandning av olika feta ämnen, t.ex. ister och talg, som
smältas i vattenbad och silas upp. F. användes
till kokning av bl.a. klenäter, struvor, munkar, fisk,
till stekning av enklare maträtter samt i enklare
degar av olika slag.
FlottöT (fra. flotteur, av flotter, flyta), i) Bot.,
vattenväxt (ss. säv och vass) och delar av sådan,
trädgrenar, isstycken m.m., med vilka frukter, frön
el. förökningsskott spridas. Förutom dessa
vattenflottörer finnas även vind- el. luftflottörer, varvid
spridningen av frukter, frön o.s.v. sker medelst
kringblåsande växtdelar, ss. avfallna blad, skott
och hela skottsystem, ävensom medelst yrsnö.
2) Flygv. F. el. p o n t o n, vattentät kropp
(flyt-kropp), avsedd att åt sjö- el. amfibieflygplan ge
erforderlig flytförmåga på vatten samt att
underlätta start och ev. bidraga till flygplanets
stabilitet på vattnet. Se Flygplan.
3) Tekn., flytande kropp av trä, kork el. plåt,
i regel försedd med gångled el. annat styrande
organ, som tillåter fri rörelse i vertikal led. F.
användas dels för indikering av vätske- el.
vattenstånd (pegel), dels i förbindelse med
ventilanordningar för att hålla en vätskenivå konstant
(t.ex. i flottörförgasare) el. hindra den att stiga
över el. falla under bestämda höjdlägen.
Flourens [florätfs]. 1) Pierre Jean Marie F.,
fransk fysiolog och anatom (1794—1867), prof, i
fysiologi vid Collège de France 1828, erhöll
personlig professur i jämförande anatomi 1832. F. är
framför allt bekant för sina undersökningar över
det centrala nervsystemets anatomi och fysiologi.
Han lokaliserade vilje- och själslivet till
hjärnhemi-sfärerna och betonade med rätta lillhjärnan som
centrum för muskelrörelsernas intima samarbete.
Påvisandet av andningscentrum i förlängda
märgen är F:s betydelsefullaste vetenskapliga
upptäckt. F. var en framstående experimentalfysiolog
med skarp iakttagelseförmåga och i sin
mångom-fattande vetenskapliga produktion en stilist av
rang. J.E.L.
2) Léopold Émile F., den föreg:s son,
politiker (1841—1920), utrikesminister 1886—88 i
ministärerna Goblet, Rouvier och Tirard. Han
ådagala-de kallblodighet och energi vid handläggande bl.a. av
en så ömtålig angelägenhet som Schnæbele-affären
1887, sökte ett närmande till Ryssland samt
undertecknade överenskommelsen med England om
Suez-kanalens neutralitet. Även i kolonialfrågor vann
F. vissa fördelar för sitt land.
Flournoy [flornQa’], Theodore,
fransk-schweizisk psykolog (1854—1920), sedan 1891 prof, i
Genève. F. tillhörde den riktning inom psykologien,
som önskar denna skarpt skild från både metafysik
och filosofi (”Métaphysique et psychologie”, 1890;
2 éd. 1919). Sina säregna forskningsuppgifter bör
psykologien genomföra som en mätande och strängt
experimentellt arbetande erfarenhetsvetenskap.
Därvid fasthåller F. vid den psyko-fysiska
parallellteorien som arbetshypotes och ser i determinismen
den enda vetenskapligt hållbara uppfattningen. Sin
egentliga berömmelse har F. skördat för sina forsk-
Høstflox.
Foto VFeibulls.
ningar på somnambulismens och
religionspsykologiens fält; på det förra med den lysande studien över
fallet ”Mlle Hélène Smith” i ”Des Indes å la
pla-nète Mars” (1900), på det senare med avhandlingar
i det av honom jämte E. Claparède grundade
”Archi-ves de psychologie” (särsk. studien över Mlle Vé,
”Une mystique möderne”, 1915). N-
Flower [fläu’o], Sir William Henry,
engelsk zoolog (1839—99), 1860 konservator och 1870
prof, i anatomi vid Royal College of Surgeons i
London, 1884 dir. för British Museum of Natural
History, har inlagt stora förtjänster om detta
museums utveckling och i talrika skrifter behandlat
nästan alla grupper av däggdjur. Bland F:s
skrifter må nämnas ”An introduction to the osteology
of the Mammalia” (1870), ”An introduction to the
study of mammais, living and extinct” (1891). —
Litt.: C. J. Cornish, ”Sir W. H. F.” (1904). O.Cn.
Flox el. f 1 a m b 1 o m m a, gemensamma
beteckningar för olika arter och hybrida former av
släktet Phlox*. Den i trädgårdarna täml. vanliga i-åriga
f., s o m m a r f 1 o x, tillhör arten P. Drummon’dii
och är en omtyckt rabattväxt. Olika former därav nå
från 20 till 50 cm i höjd och ha blommor i färgerna
rött, vitt och violett, ofta tvåfärgade. Av fleråriga
typer odlas mest h ö s t f 1 o x, hybrider av P.
panicu-lata och P. macula’ta, varav flera hundratal
namnsorter dragits upp, en del sådana även i Sverige. De
äro från 50 till 120 cm höga, upprätta, med stora
klasar av lysande färg men föga välluktande
blommor, som vanl. slå ut i början av aug.
Höst-flox användes i stor utsträckning till plantering
i grupper och rabatter i trädgårdar och parker och
lämpa sig mycket väl härtill, då blomningen
räcker till långt fram på hösten (i sht vid svalt väder).
Dessa växter ställa inga stora fordringar på
jorden, blott den ej är alltför torr och mager, och de
trivas och blomma bättre på skuggiga platser än
— 1019 —
— 1020 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
