Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygfotografering - Flygfotokarta - Flyg-frukt, -frö - Flygfyr - Flygfyrled - Flygfält - Flygfältbelysning - Flygförarcertifikat - Flygförare - Flygförband - Flygfördelning - Flygförvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLYGFÖRVALTNINGEN
Handkamera för flygfotografering.
läggning, bombardemangs verkan o.s.v.
Kameratyper, fotograferingshöjder m.m. varieras från fall
till fall alltefter spaningsobjektens art och det
taktiska läget. Bildspaning sker ofta genom
seriefotografering från mycket stor höjd, upp till
15,000 m, där den starka kylan och den tunna
luften fresta hårt på personal och
kamerama-teriel. — De första försöken med f. utfördes i
Frankrike på 1850-talet från ballong. F. i Sverige
utfördes f.g. 1893 av S. A. Andrée, som på sin
nordpolsfärd 1897 medförde en riklig
kamerautrustning för kartläggningsändamål. Två andra
svenska pionjärer voro löjtnant Olof Kullberg
(1894) och hovfotograf Oscar Halldin (1897). P.O.F.
Flygfotokarta, flygkarta, se Karta.
Flyg-frukt, -frö, se Frukt- och fröspridning.
Flygfyr, anordning för att underlätta navigering
av flygplan vid mörker, dimma och dåligt väder.
F. kunna med hänsyn till verkningssätt indelas i
optiska fyrar och radiofyrar. Optiska fyrar
(1 j u s f y r a r) utföras vanl. som roterande
strålkastare med liten spridning. Maximal ljusstyrka
c:a 2,300,000 normalljus. Synvidd vid klart väder
c:a 75 km. Strålkastarna äro vanl. försedda med
automatisk lampväxlare, som vid glödtrådsavbrott
inkopplar en reservlampa. Fyrarna äro ofta
försedda med s.k. zenitglas, genom vilka en viss
mängd av ljusströmmen kastar sitt sken mot
ze-nit. Genom att zenitglasen givas olika färger
finnes möjlighet att lättare avgöra vilken f., som
observeras. Vid fasta flygleder ha strålkastarna ofta
en oscillerande rörelse, som markerar själva
flygleden (se Flygfyrled). På smärre flygplatser el. på
flygplatser i närheten av flygled användes fast f.
med klippljus, som sprider sitt sken runt
horisonten. Ljusstyrkan i dessa är c:a 30,000 normalljus.
Radiofyrar bestå av en radiosändare, som
arbetar på en bestämd frekvens (våglängd) och
som utsänder radiovågen ant. runt horisonten,
rundstrålande radiofyr, el. i en viss el. vissa
bestämda sektorer, riktad radiofyr. För att kunna
använda sig av radiofyren måste flygplanet vara
utrustat med en flygradiopejlstation, vars
pejl-rams plan inställes vinkelrätt mot flygplanets
längdaxel. Flygradiopejlstationen är försedd med
anordning, som på ett instrument
(anflygningsin-strumentet) el. i en hörtelefon angiver flygplanets
kursavvikelse i förh. till rätt kurs. — En speciell
art av f. utgör landningsfyrarna, för att
möjliggöra landning under dåligt väder el. mörker.
Olika system tillämpas för att underlätta själva
landningsförfarandet. Se Flygfältsbelysning. H.Kn.
Flygfyrled, enl. internationellt vedertaget bruk
utefter en luftfartsled* utplacerade roterande
ljusfyrar på ett inbördes avstånd av i medeltal 30
km. Fyrens ljusstyrka uppgår till c:a 2 mill.
normalljus. Den har ofta en oscillerande (fram- och
återgående) rörelse i fyrledens riktning. Vid
medelgod sikt är den synlig på 35 km avstånd.
Betydelsen av f. har på gr. av främst
radioteknikens utveckling minskats. Jfr Flygfyr.
Flygfält, del av flygplats*, avsedd för
luftfartygs start och landning.
Flygfältsbelysning, ljussignalanläggning på
flygplats, är sammansatt av olika typer
ljussignalanordningar, ss. inflygnings-, tröskel-, ban-, gräns-,
hinder- och taxiljus samt identifierings- och
flygplatsfyrar. F. har till uppgift att ensam el. i
kombination med radionavigeringsutrustningar
underlätta flygplans landning och start under mörker
och under väderleksförhållanden med nedsatt sikt.
Flygförarcertifikat, se Luftfartscertifikat.
Flygförare, se Flygbesättning.
Flygförband benämnas inom svenska flygvapnet
efter sin storlek: r o t e (endast vid jaktförband)
består av två flygplan; grupp består i regel av
tre flygplan (vid jaktförband av fyra flygplan);
division består av divisionsstab och 3
grupper, vid jaktförband 2 grupper; flottilj består
av flottiljstab och 4 divisioner, varav 3 flygande;
eskader består av eskaderstab samt 2 el. flera
flottiljer. Se Flygarmé, Flygbrigad, Flygdivision,
Flygflottilj, Flygfördelning och Flygregemente. —
Divisionen indelas i flygstyrka och markstyrka,
Flygstyrka är den del, som är avsedd att
uppträda i luften, d.v.s. flygplanen med
besättningar, markstyrka är den del, som avses
för verksamheten på marken: för
flygverksamhetens bedrivande och materielens skötsel. För
verksamheten på flygvapnets baser finnas förutom
flygförbandens egna markstyrkor särskilda
basförband*. — F. indelas med hänsyn till
vederbörlig flygplantyps egenskaper och förbandens
avsedda uppgifter i följ, f 1 y g s 1 a g: tunga,
medeltunga och lätta bombförband, tunga och lätta
attackförband, jaktförband (dag- och nattjakt),
torped-, min-, spaningsförband (fjärr-, armé- och
marinspaning), transport-, sambands- och
rädd-ningsförband. I Sverige göres indelningen i
attack-(tunga och lätta), jakt- (dag- och nattjakt),
spaningsförband och räddningsförband. övriga
uppgifter, ss. min- och torpeduppdrag, kunna ingå
som specialupgifter i annat flygslag. [FÅz]Hm.
Flygfördelning, benämning på ett flygförband,
omfattande 250—500 flygplan. Benämningen
förekommer i Frankrike (division aérienné),
Sovjetunionen (avia-divizija) och Italien (divisione aerea).
Flygförvaltningen utövar under K.m:t i tekniskt
och ekonomiskt avseende högsta ledningen av och
uppsikten över flygvapnet med dess förband (se
Flygledningen). Befälet över F. utövas av chefen
för flygvapnet, som till sitt förfogande har en
— 1049 —
— 1050 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
