Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygning - Flygplan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLYGPLAN
Fig. 1. Ensitsigt sportflygplan i skalkonstruktion av faner.
i propeller med kåpa (spinner), 2 pitotrör, 3 luftkyld, fyrcylindrig radmotor, 4 startsummer, 5 motorfundament, 6 oljetank,
7 brandskott, S bränslefilter, 9 bränsletank (i kroppen), 10 sidoroderpedaler, n hjulbromspedaler, 12 stötstänger för gas- och
höjdgasreglage, 13 infällningsvev för landställ, 14 handtag för landställspärr, 15 torsionsrör för infällning av landställ, 16
land-ställskåpa, 17 konisk kuggväxel för vridning av hjul, 18 spärrmekanism, 19 torsionslänk, 20 frambalksbeslag, 21 frambalk,. 22
bakbalk, 23 bakbalksbeslag, 24 bränsletank (i vingen), 25 stötstång för klaffstyrning, 26 segment för skevroderstyrning, 27
plåt för skevroder, 28 ändspryglar av duralumin, 29 wire för skevroderstyrning, 30 vingklaffreglage, 31 förarstol (höj- och
sänk-bar), 32 gas- och höjdgasreglage, 33 reglage för höjd- och sidtrimroder, 34 styrspak, 35 reglage för fastbindningsremmar, 36
vindruta, 37 kastbar huvdel, 38 rundslagningsskydd, 39 positionsljus, 40 kroppsspant, 41 siktruta, 42 omställningsanordning för
fastbindningsremmar, 43 ryggstöd, 44 wire för sidoroderstyrning, 45 stötstång för höjdroderstyrning, 46 trimroderlinor, 47
kropps-stringers, 48 kroppsspant, 49 filletplåt för fena, 50 fenbalk, 51 främre stabilisatorbeslag (för omställning av stabilisator), 52
höjdtrimroder, 53 övre sidoroderdel, 54 sidoroderbalk, 55 bakåtskjutande del av fenan, 56 massbalans för höjdroder, 57
stabili-satorbalk, 58 höjdroderbalk, 59 sidtrimroder, 60 nedre sidoroderdel, 61 gummiamortisör, 62 sporrhjul med kåpa.
gasare”. Störtflygning är en rörelse nedåt
med nosen före och banvinkeln närmande sig en
vertikal linje (60—900). För att minska
hastighet vid störtflygning, spec. för störtbombflygplan,
finnas särskilda anordningar för ökande av
luftmotståndet på flygplanet, t.ex. dykbromsar (ytor,
som fällas ut vinkelrätt mot luftströmmen),
flöj-ning av propellerbladen, utfällning av landställ
m.m. Framlänges el. inverterad 1 o
o-p i n g (bunt) utgöres av en ögla nedåt i
vertikalplanet, och rörelsen sker genom att från
planflykt roderutslag nedåt göres gradvis.
Manövern är påfrestande för föraren, som pressas från
stolen av centrifugalkraften och hänger i
fast-spänningsremmarna. De kombinerade rörelserna
fordra träning, vaksamhet, omdöme och god
fysik hos föraren. — Praktiskt taget alla länder
ha numera statliga kontrollorgan för
övervakandet av f., i Sverige Luftfartsstyrelsen*. Civila
flygplan, som uppfylla vissa fordringar betr,
luftvärdighet, införas i ett luftfartygsregister och
tilldelas nationalitetsbeteckning*, åtföljd av en
bokstavkombination, som utgör flygplanets
registrering. Även militärflygplan förses med
särskild märkning. F:s civila utövare måste, om de
ej medfölja enbart som passagerare, ha certifi-
kat, vilket i Sverige efter avlagda prov erhålles
från Luftfartsstyrelsen (se Luftfartscertifikat). F.
utfördes till en början av en person ensam. Vid
nutida f. kan förekomma större el. mindre
flygbesättning*. — Den svenska civila luftfarten
omfattade 1946 58,847 tim, därav 50% i reguljär
linjetrafik, 45% i övrig motorluftfart och 5% i
glid- och segelflygning. I tillryggalagd flygsträcka
bidrog den reguljära linjetrafiken med c:a 63%
el. c:a 7,8 mill. km. — Litt.: I. Malmer,
”Teoretisk flyglära” (1935); N. Söderberg, ”Praktisk
flyglära” (2 bd, 1935—39); C.-E. Holmqvist, ”F.”
(1940); ”Flygboken” (1945; f:s historia och f. av
i dag); J. Foltman, ”Flyvebogen” (1948). B.Tm.
Flygplan, slag av luftfartyg*, kännetecknat av
fasta bärplan (vingar), genom vilkas relativa
rörelse i förh. till luften lyftkraft erhålles. Jfr
Modellplanflygning.
F. indelas efter bärplanens uppbyggnad i mono-,
bi-, tri- el. multiplan med en, två, tre el. flera
vingpar, vanl. ovanför varandra. Tandem-f. äro
biplan med vingarna placerade efter varandra.
Monoplanet, som numera utgör den vanligaste
typen, kan vara hög-, låg- el. medelvingat
alltefter vingparets placering i förh. till
flygkroppen. — Efter landningssättet indelas f. i land-
— 1069 —
— 1069 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
