Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flätsöm - Flättja - Flätverk - Flödbord, skibord - Flöde - Flödestäthet, magnetisk - Flödevigen - Flöj, flöjel, styrflöj - Flöjel (sjöväsen) - Flöjel (textilier) - Flöjt - Flöjtan - Flöjtdus - Flöjtfåglar - Flöjtist - Flöjttravär - Flöjtverk - Flörist - Flörke, Heinrich - Flört - Flöte - Flötner (Flettner), Peter - Flöts - Flöyrlid - F moll - FM-radio - FN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLÄTSÖM
Flätsöm, prydnadssöm av mera yt- än
linjekaraktär, vars huvudsaki. på rätan
synliga styng läggas så, att ytan får
utseendet av en fläta.
Flättja, lättsinne, flärd.
Flätverk, i) Konsthist., flätornament,
se Bandflätning.
2) Krigsv., en rad på c:a 0,4 m
inbördes avstånd nedslagna pålar, mellan vil-
ka ris el. halm flätats. F. användes vid
fältbefästningar för beklädnad av branta jordsluttningar.
3) Textil., se Band.
Flödbord, s k i b o r d, se Dammbord.
Flöde. 1) Fys., se Magnetiskt flöde.
2) Högvatten i vattendrag, se Flod, sp. 974.
Flödestäthet, magnetisk f., se Magnetiskt
flöde.
Flödevigen, fiskeriv., se Dannevig, G. M.
Flöj (av Ity. vlögel, vinge), flöjel, s t y r f 1 ö j,
en liten vimpel el. konisk flaggdukspåse, som
upp-sättes på masttoppen för att utvisa vindriktningen.
Flöjel, sjöv., se Flöj.
Flöjel (urspr. av ffra. veluel, nu velours, sammet),
textil., äldre namn på sammet.
Flöjt (ital. flauto, fra. flüte), ett redan i äldsta
tider förefintligt träblåsinstrument, i vilket tonen
frambringas genom att en smal luftpelare
frampressas och klyves mot en skarp kant. Man
skiljer mellan två slag, långflöjt och tvärflöjt.
Långflöjten, på franska efter sin mjuka ton kallad
flüte douce, därav svenska ”flöjtdus”, anblåses från
spetsen och har sin enklaste form i p a n f 1 ö
j-t e n*; den utvecklades under 1500—1600-talen men
förlorade på 1700-talet sin betydelse. Den
kvarle-ver emellertid ännu bl.a. som flageolett*, och den
har fått en renässans i den nutida blockflöjten*.
T v ä r f 1 ö j t e n, på fra. flüte traversière, därav
svenska ”flöjttravär”, som anblåses från sidan,
förekom tidigt hos de österländska kulturfolken. Den
infördes senast under noo-talet till Europa men
erhöll först på 1600-talet vidare utbredning. Den
undanträngde på 1700-talet långflöjten och fick
genom T. Böhm under 1800-talets förra hälft sin
nuv. konstruktion. F. byggdes vid denna tid i
fem storlekar, av vilka numera endast två äro i
bruk, dels den vanliga stora f. i C med tonom-
Flöjter.
fånget C1—C4, dels den en oktav högre stämda p i
c-colaflöjten. Ännu en form är a 11 f 1 ö j t,
en äldre tvärflöjt i g. Jfr Basflöjt. F. är ett i
orkestern mycket användbart instrument och var på
1800-talet även ett omtyckt virtuosinstrument. —
Jfr Dubbelflöjt. — F. betecknar också en
orgelstämma, 8 och 4 fot, med vid mensur och kraftig
ton. — Litt.: H. Hasselgren, ”Om f. och
flöjtspelandets konst” (1931—43). G.M.
Flöjtan, finsk agafyr på ett litet skär i s.ö. delen
av Ålands hav.
Flöjtdus (av fra. flüte douce), mus., se Flöjt.
Flöjtfåglar, Gymnorhi’na, släkte av ordn.
tättingar med 4 arter i Australien, svart-vita fåglar av en
korps storlek och utseende. Näbben är lång och
rak. De sjunga med en flöjtliknande ton, ofta
härmande andra fåglar.
Flöjtist’, flöjtblåsare.
Flöjttravä’r, se Flöjt.
Flöjtverk, ital. organo di legno, äldre beteckning
för en liten orgel med endast labialstämmor (jfr
Positiv).
Flörist’ (fra. fleuriste, till fleur, blomma),
blomsterhandlare; tillverkare av konstgjorda blommor.
Flörke, Heinrich Gustav, tysk botanist (1764
—1835), präst i Kittendorf 1794—97, prof, i zoologi,
botanik och naturhistoria i Rostock 1816. F.
ägnade sig åt studiet av lavarna och utg. bl.a. ”De
Cladoniis, difficillimo Lichenum genere,
commen-tatio nova” (1828) och ”Unterhaltungen aus dem
Gebiete der Naturwissenschaft” (12 bd, 1820—25).
Flört, se Flirt.
Flöte. Med f. hålles fiskredskap el. del därav
flytande i ytan el. på visst djup. Så t.ex. förses nät
med f. i överkanten (övertelnen) för att hålla denna
del av näten uppe, medan sänken hålla den andra
kanten nere, och krokar med f. för att hålla
kroken uppe från bottnen el. på visst vattendjup el.
vid mete dessutom för att visa, när fisken nappar.
F. göras av kork, trä, hoprullad näver, ihåliga
glaskulor etc.
Flötner (F 1 e 11 n e r), Peter, tysk konstnär
(1485—1546), den främste representanten för den
tyska renässansens antikiserande dekorationskonst.
Hans huvudverk i Nürnberg är den s.k.
Hirsch-vogelsalen. Som plakettkonstnär var F. oerhört
produktiv, och även här visa såväl motiv som
ornament en stark italiensk påverkan. Man har
ansett F. vara skapare även av Heidelbergslottets ö.
parti. — Litt.: J. L. Sponsel, ”F.-studien” (i
”Jahr-buch der preussischen Kunstsamml.”, 1924, 1925).
Flöts (ty. Flöz), urspr. benämning på lager av
sedimentära bildningar i allm., som bergsmansterm
avseende ett lager med regional utsträckning,
vilket innehåller el. väsentligen består av något
ekonomiskt värdefullt ämne, ss. malm el. kol.
Användes numera uteslutande om olika slag av kol.
Flöyrlid, kraftverk i Norge, se Lysefjorden.
F moll, ital. fa minore, fra. fa mineur, eng. f
minor, mus., tonart med treklangen f-ass-c som
centralklang. Förtecken: 4 b (för h, e, a och d).
Parallelltonart: Ass dur. Jfr Tonart.
FM-radio, frekvensmodulerad (till skillnad mot
amplitudmodulerad) radio, se Radioteknik.
FN, förk. för Förenta nationerna.
— nu —
— 1112 —
Flätsöm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
