Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fock, ätt - Fock, Gorch - Focke, Wilhelm Olbers - Focke-Wulf Flugzeugbau - Fockmast - Fockrå - Focșani - Focus, fokus - Foder (lantbruk) - Foder (metrologi) - Foder - Foderanalys - Foderbenmjöl - Foderberedning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOCK
naturaliserade svenska adelsmän. Från den adliga
ätten, som alltjämt fortlever, ha utgrenat sig tre
friherrliga ätter. Svenske majoren Johan Henrik
F- (i753—1817) utflyttade till England, där han
upptog namnet R o b e c k; en ättling av honom
är John Michael de Robeck*.
Fock [-å-], G o r c h, pseud. för tyske förf. Hans
Kinau.
Focke [fåkk’a], Wilhelm Olbers, tysk
botanist (1834—1922), med. dr i Würzburg 1857,
praktiserande läkare i Oberneuland vid Bremen 1859,
i Bremen 1861, medicinalråd 1886—1904. F., som
även utgav medicinska och geologiska arbeten,
gjorde sina största insatser inom botaniken,
framför allt genom undersökningar av 7?w&’ws-släktet
och genom behandling av art- och hybridproblemet.
Genom sina korsningar med arter av Rubus, även
Ro^a, AnagaWis m.fl. växtsläkten, har F. i senare
tid vunnit beaktande som en av de moderna
expe-rimentalgenetikernas föregångare. F. skrev även
talrika arbeten om Nordvästtysklands kärlväxter,
bedrev blombiologiska undersökningar, påvisade
litium på spektroskopisk väg i ett flertal växter
och utgav biografier över i Bremen verksamma
naturforskare. Av hans arbeten märkas ”Synopsis
Ruborum Germaniae. Die deutschen Brombeerarten”
(1877), ”Die Pflanzenmischlinge” (1881) och
”Species Ruborum. Monographiae generis Rubi
pro-dromus”, 1—3 (i ”Bibliotheca botanica”, 72, 83,
1910—14). — Litt.: H. Klebahn, ”W. O. F.” (i
”Berichte der Deutschen botanischen Gesellschaft”,
5L 1933)- A.Hr.
Focke-Wulf Flugzeugbau [fåkkG-volf [-flo’k-tsåikbau]-] {+flo’k-
tsåikbau]+} i Bremen, flygmaskinsfirma, grundad
1924. 1931 uppgick Albatross-Werke i firman. F.
är mest känd genom ett flertal goda
skolmaskins-typer, bland vilka må nämnas typen ”Stieglitz”.
Fockmast, den förligaste masten på fartyg med
mera än en mast, dock ej på galeas-, ketch- och
yawl-riggade fartyg, där den förligaste masten är
stormast.
Fockrå, sjöv., se Rå.
Foc^ani [fåkja’ni], stad i Moldova i Rumänien,
vid järnvägen Bukarest—Cernau^i; 32,481 inv.
(1930). F. ligger där den sädesproducerande
slätten möter vingårdarna på Transsylvanska alpernas
östrand och har betydande handel med- vin, säd
och boskap. Staden är starkt befäst.
Omgivningarna äro rika på järn, koppar, kol och petroleum.
Foc’us, fokus, fys., se Brännpunkt.
Foder, lantbr., se Fodermedel.
Foder, metrol., äldre våtvarumått, indelas i 6 åmar
el. 30 fjärdingar, motsvarande 360 kannor el. 942,12 1.
Jfr Fat.
Foder. 1) Bot., se Blomma, sp. 230.
2) Byggn.-tekn., a) dets. som panel, vanl.
då av trä; b) i sms. dörrfoder och
fönsterfoder de täekbräder, som skyla skarven mellan
karm och vägg.
3) Maskintekn., en hylsformig, vanl. utbytbart
anordnad, invändig beklädnad av t.ex. en
cylinder, en lagerhylsa el. en lagerskål med uppgift
att alstra önskvärda resistens-, friktions- el. andra
ytegenskaper.
Foderanalys, lantbr., kemisk och botanisk
undersökning av fodermedels beståndsdelar. De
ämnesgrupper, som i första hand bestämmas, äro
råpro
— 1115 —
tein, råfett, aska och vatten. Det som blir kvar
därutöver, brukar man rent praktiskt sammanfatta
under namnet ”kolhydrater”, såtillvida oegentligt,
som under denna beteckning även komma att
inordnas en del ämnen, som ej ha något med
verkliga kolhydrater att göra. — Råprotein, som
kan utgöra fodermedlets kvävehaltiga
beståndsdelar, erhålles ur kvävehalten, vanl. bestämd, enl.
Kjeldahl, genom multiplikation med faktorn 6,25.
Denna faktor är konventionell och förutsätter för
de ingående råproteinämnena en kvävehalt av i
medeltal 16 °/o. För proteinämnen med härifrån
mera märkbart avvikande kvävehalt kan lämpligen
annan faktor användas, vilket naturligtvis i så fall
bör angivas i analysbeviset. Om man bortser från
fodermedlens i regel obetydliga halt av oorganiska
kväveföreningar, kan man uppdela råproteinet i
renprotein och ”amider”, vilket sker genom direkt
bestämning av renproteinet. De under
beteckningen ”amider” sammanfattade ämnena utgöras icke
enbart av amider i vanlig kemisk bemärkelse utan
innehålla även flera andra ämnen, av vilka de
värdefullaste äro aminosyror. Genom digerering
av ett fodermedel med konstgjord magsaft (pepsin
i utspädd saltsyra) under bestämda betingelser kan
man få reda på proteinämnenas smältbarhet. Vid
analyseringen erhåller man på så sätt halten
smält-bar renprotein (smältbar ren äggvita) el. smältbar
råprotein (smältbar renprotein jämte amider). —
Som råfett betecknar man de ur det torkade
fodermedlet med tillhjälp av i vanligaste fall eter
extraherade beståndsdelarna. Bland dessa finnes
det värdefulla renfettet (glycerinestrar av
fettsyror) som regel i störst mängd. Av övriga ämnen
må nämnas vax, harts, fytosterin (i växtfett),
kole-sterin (i djurfett), fosfatider (lecitin) och
färgämnen (klorofyll, karotin, xantofyll m.fl.). — Askan
i ett fodermedel är den återstod, som erhålles efter
genom glödgning åstadkommen, fullständig
förbränning av den organiska substansen. Särsk.
betydelsefulla askbeståndsdelar äro fosforsyra och
kalk. — V a 11 e n-kvantiteten bestämmes som den
viktsförlust, fodermedlet visar efter torkning vid
c:a ioo°. — Ur ”kolhydraterna” brukar man
avskilja en särskild grupp ämnen under namn av
växttråd. Denna blir kvar, sedan fodermedlet
under vissa betingelser kokats, först med utspädd
svavelsyra och därefter med utspädd kalilut.
Växt-tråden består huvudsaki. av cellulosa men
innehåller dessutom även andra ämnen, ss. lignin, kutin
och suberin. — Det som återstår av
”kolhydraterna”, sedan växttråden fråndragits, betecknas med
namnet kvävefria extraktivämnen.
Understundom erfordras, att analysen omfattar
bestämning av vissa till dessa hörande ämnen, ss.
socker, stärkelse och pentosaneK. — Då
omständigheterna så påkalla, är det nödvändigt komplettera
den kemiska analysen med undersökningar av
annan art, t.ex. med mikroskopisk analys. Jfr tab.
vid art. Foderkakor. H.Fqt.
Foderbenmjöl, lantbr., se Mineralfoder.
Foderberedning avser dels att underlätta djurens
tuggning och fodersmältningsarbete, dels att göra
fodret smakligt och hygieniskt. Genom beredning
kan man också öka vissa fodermedels hållbarhet
vid förvaring. Stråfoder skäres till hackelse;
spannmål och oljekakor krossas, stöpas el. malas;
pota
— 1116 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
