Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fodermärgkål, foderkål, jättekål, kokål - Fodernorm - Foderprecipitat - Foderrova - Foderråg - Fodersockerbeta - Foderspergel - Foderstat - Fodersäd - Foderverk - Fodervicker - Fodervärd - Fodervärde - Foderväxter - Fodermuseum - Fodral - Fodring (foring) - Foe- - Foederati - Foedus - Foeniculum - Foerste, August - Foerster - Foerster (Freester), Hans - Foerster, 1. Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FODERNORM
grönkål (jfr Kål). Av f. finnas flera sorter, som
skilja sig tydligt från varandra i både utseende och
fodervärde. Karakteristiskt för goda sorter är en
tjock, märgfylld stam och stora, släta blad,
placerade dels längs stammen, dels som en rosett på
toppen. Helst bör stammen vara lång.
Välutvecklade plantor kunna bli 1,5 m höga. F. ger högsta
skörderesultat på rikligt gödslad, lätt lerjord. Den
radsås med 50—60 cm radavstånd och gallras, så
att avståndet mellan plantorna i raden blir 10—20
cm. Nämnda avstånd hållas även vid plantering.
100 g utsäde kan ge upphov till 10,000 användbara
plantor och är tillräckligt för 12,000 sträck-m. Fullt
utvuxna innehålla plantorna c:a 16 °/o torrsubstans,
2,5 °/o råprotein, 1,2 % smältbar äggvita, 0,6 °/o
ami-der och 0,5 °/o råfett. 70—90 % av den organiska
substansen är smältbar. Till en foderenhet åtgå c:a
7 kg f. Av ekonomiska skäl har f. hittills fått
ringa användning som fodermedel. Till
nötkreatur ges i regel högst 30 kg pr djur och dag. För
höns och kaniner är f. ett gott vinterfoder. På gr.
av sin frosthärdighet kan den skördas efter behov
långt in på vintern. F. kan även beredas till
pressfoder men bör då skördas tidigt, så att bladmassan
blir relativt stor. H.Fqt.
Fodernorm, lantbr., se Utfodring.
Foderprecipitat, kalciumfosfat, ett på kemisk väg
framställt foderfosfat. Halten fosforsyra uppgår
till 38—42 %.
Foderrova, lantbr., se Rova.
Foderråg, lantbr., se Råg.
Fodersockerbeta, typ av beta, som till det yttre
liknar sockerbetan, ehuru något större, men ej
växer så djupt i jorden som denna.
Torrsubstanshalten varierar rätt starkt men ligger vanl. omkring
14 »/o. F. är ett gott fodermedel, särsk. passande
för hästar. Till en foderenhet åtgå c:a 8 kg. Jfr
Rotfrukter.
Foderspergel, bot., se Spergelsläktet.
Foderstat, se Utfodring.
Fodersäd, gemensam benämning på sädesslag,
som odlas för foderändamål, i huvudsak havre och
korn. I dagligt tal inbegripes i f. stundom även
vissa trindsädesslag, ss. foderärt och vicker.
Foderverk, her., se Pälsverk.
Fodervicker, bot., art av vickersläktet*.
Fodervärd, se Ackordhäst.
Fodervärde, lantbr., ett fodermedels näringsvärde
el. helhetsverkan, som betingas dels av
nettoenergien, dels av produktionskvoten. Nettoenergien,
som uttryckes i kalorier, erhålles, då
fodermedlets bruttoenergi, d.v.s. förbränningsvärme, minskas
med samtliga energiförluster i organismen.
Djurkroppen lider förluster i form av kemisk energi
i träck, urin och tarmgas, varefter s.k.
omsätt-bar energi återstår. Subtraheras
fodersmältnings-arbetets värmeekvivalent, den s.k. termiska
energien, från den omsättbara energien, återstår
nettoenergien, som åtgår till kroppens underhåll och
produktion av kraft, fett, kött, ull, mjölk o.s.v.
Produktionskvoten är förhållandet mellan
fodrets proteinnettoenergi och totalnettoenergi. Se
Utfodring, Näringsämnesförhållande och
Foderenhet. H.Fqt.
Foderväxter, gemensam benämning på alla
sådana växter, som odlas för att användas till foder
åt husdjuren, ss. samtliga vallväxter, av
rotfruk
ter rovor, kålrötter, foderbetor, morötter och
undantagsvis palsternackor, för foderändamål odlad
potatis, spergel, vitsenap, bovete, vissa kålslag
m.m. Havre, korn, ärter och hästbönor odlas även
för foderändamål men benämnas dock vanl.
stråsäd, resp, trindsäd.
Fodormuseum, Amsterdam, grundades 1860 och
är uppkallat efter donatorn, en rik köpman.
Byggnaden ligger vid Keizers-Gracht och innehåller ett
hundratal kabinettsstycken från 1800-talets mitt av
bl.a. A. Decamps, H. Leys och Rosa Bonheur samt
c:a 300 teckningar av äldre mästare.
Fodra’l (holl. foedraal, ty. Futteral), skyddshölje
(av trä, läder m.m.), etui.
Fodring (f o r i n g), från medeltiden stammande
skatteform, urspr. avseende allmogens skyldighet
att förse konungens el. högre ämbetsmäns hästar
med foder, särsk. vid genomresa. Sedermera
uppgick f. i grundskatterna och avskrevs med dem.
Foe-, se även Fö-.
Foedera’ti [fe-] (lat., av foedus*), förbundna,
romersk benämning på folk utanför Italien, vilkas
förbindelser med det romerska riket reglerades
genom ett förbundsfördrag (Joèdus) och vilka voro
undantagna från den romerska
provinsförvaltningen. Under folkvandringstiden särsk. beteckning
för germanfolk, som mot jordupplåtelse åtogo sig
romersk krigstjänst (se Romerska riket). De
ita-liska bundsförvanterna under republikens tid
kallades socAi.
Foedus [fe’-] (lat.), fördrag, förbund (därav
federation), romersk statsrättslig term, varmed urspr.
betecknades varje avtal, som medförde fred,
vänskap el. förbund mellan ett främmande folk och
Rom; vanl. avses dock med f. ett förbundsfördrag,
som förpliktade parterna till ömsesidig
militär-hjälp. I realiteten kom detta att betyda, att Rom
genom f. gjorde den andra parten till vasall. F. slöts
under vissa ceremonier och måste för att vara
bindande för romerska staten slutas av person, som
förde överbefäl i krig, d.v.s. en konsul. Med
Augus-tus övergick befogenheten på kejsarna. [SSslK.H.
Foenic’ulum [fe-], växtsläkte, se Fänkål.
Foerste [fa’sta], August Frederick,
amerikansk paleontolog och geolog (1862—1936),
lärare vid Steel High School i Dayton 1893—1932,
därefter assistent i paleontologi vid National
Museum i Washington. Som kännare av fossila
cefa-lopoder var F. en av de främsta och har utgivit
ett stort antal arbeten rörande nämnda grupp.
Dessutom har han behandlat fossila faunor i allm.,
företrädesvis från ordovicium och silur.
Foerster [för’-], se även Förster.
Foerster [för’-] (F reester), Hans, tysk
byggmästare (d. 1653), var verksam bl.a. vid
Stockholms slott och vid fullbordandet av Jakobs kyrka
i Stockholm (1634—43) samt uppförde Kristine
kyrka i Falun från 1642.
Foerster [för’-]. 1) Wilhelm Julius F., tysk
astronom (1832—1921), dir. för observatoriet i
Berlin 1865—1903. Bland F:s skrifter märkas
”Samm-lung von Vorträgen und Abhandlungen” (4 bd,
1876—96), ”Studien zur Astrometrie” (1888),
”Le-benserinnerungen und Lebenshoffnungen 1832—
1910” (1911). 1893—1906 redigerade F.
”Mitthei-lungen der Vereinigung von Freunden der
Astro-nomie und kosmischen Physik”.
— 1123 —
— 1124 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
