Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fokalplan - Fokalvidd - Fokas (östromersk kejsare) - Fokas, släkt - Foker - Fokin, 1. Michail
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOKALPLAN
Fokalplan, fys., se Brännplan.
Fokalvidd, fys., se Brännvidd.
Fokas, östromersk kejsare 602—610, usurperade
tronen, varvid kejsar Mauricius och hela hans släkt
jämte deras främsta anhängare med dittills i riket
oerhörd råhet misshandlades och dödades. F.
råkade i krig med perserna, som 607 tillfogade
honom ett svårt nederlag och ryckte fram långt in
i Mindre Asien. I detta läge störtades den
okunnige och oduglige F., som retat emot sig alla
samhällsklasser, av Heraclius, som efterträdde honom.
Fokas, mäktig mindre-asiatisk släkt under
make-doniska dynastien. Dess mest kända medl. voro
samtliga fältherrar: Nikeforos F. vann o.
900 stora segrar i Syditalien och Mindre Asien,
hans son Leo besegrades i striden om väldet av
Romanos Lakapenos. En annan son, B a r d a s,
var fader till kejsar Nikeforos II*. Efter
mordet på Nikeforos förjagades hans broder,
Leo, och dennes son B a r d a s. I flera uppror
sökte dessa vinna kronan från Tzimiskes och
Ba-sileios II, innan Bardas slutl. vid Abydos 988
stupade i kampen mot sina fiender. [Lm]B.
Foker, invånarna i Fokis.
Fokin [få’-]. 1) Michail F., rysk koreograf
och dansör, den klassiska danskonstens reformator
(1880—1942). F. blev 1889 elev, 1898 solodansör,
1901 lärare vid elevskolan och 1909 balettmästare,
allt vid kejserliga (Mariinskij-) teatern i S:t
Petersburg. De följ, åren gästspelade han både som
solodansör och som koreograf under längre
perioder tills, med Djagilevs ryska balett i ett
flertal av Europas större städer, lämnade Djagilev
1912 och återtog sin post som balettmästare i
S:t Petersburg (från lärarbefattningen hade han
dock avgått 1911) men företog fortfarande
kortare turnéer utomlands. 1915 återvände F. till
hemlandet men lämnade detta två år senare vid
revolutionen och verkade de närmaste åren i de
nordiska länderna och i USA. 1919 bosatte han
sig i New York, där han grundade en
dansaka-demi. I USA var han sedan verksam till sin
död men gästspelade emellanåt i Europa,
huvudsaki. på olika operascener. En tid hade han
också eget sällskap. 1936 knöts han till René
Blums ryska Monte Carlo-balett men återvände
1938 definitivt till USA, in i det sista aktiv som
koreograf vid olika sällskap. — Få ha haft större
betydelse för danskonstens utveckling än F. Han
är skaparen av det moderna balettdramat, hans
baletter utgöra den ojämförligt mest betydande
delen av den s.k. klassiska balettrepertoaren, och
hans principer äro alltjämt ledande och utöva
stort inflytande på samtidens koreografer. Redan
vid mycket unga år insåg F., att den klassiska
dansstilen, sådan den hade utvecklats från Marie
Taglionis dagar, stagnerat och framlade därför
1904 för Mariinskijteaterns chef ett
reformprogram, dock utan framgång. Först vid ryska
balettens båda gästspel i Paris 1909 och 1910 och
efter publicering 1910 i ”The Times” i London
slogo hans teorier fullständigt igenom. — I sitt
reformprogram utvecklade F. delvis Noverres då
nästan bortglömda teser. Han skapade en ny
dramatisk uttrycksform, där dansrörelserna
ersatte talet. En annan av F:s grundteser är den.
Fokin och Fokina i baletten ”Kleopatra”.
att baletten är en samverkan av alla konstarter.
I hans baletter voro därför dekoratören och
tonsättaren jämställda med koreografen. Han
omgav sig också med en mängd konstnärer och
musiker (målarna Leon Bakst och Alexander Benois,
tonsättaren Igor Stravinskij). F. rönte en icke
ringa inverkan av Isadora Duncan vid hennes
besök i Ryssland 1905, framför allt i sina
baletter med grekiskt motiv. — F. skapade o. 80
baletter, av vilka ett tiotal fortfarande tillhöra
den stående repertoaren. Bland hans mest
berömda verk märkas den redan 1905 för Anna
Pavlova komponerade ”Den döende svanen”,
vidare ”Armidas paviljong” (Tjerepnin),
”Chopini-ana” (senare kallad ”Sylfiderna”), ”Kleopatra”
(ryska tonsättare), ”Scheherazade”
(Rimskij-Kor-sakov), ”Eldfågeln” och ”Petrusjka” (båda av
Stravinskij), ”Josefslegenden” (R. Strauss), ”En fauns
eftermiddag” (Debussy), ”Papillon” och ”Karneval”
(båda av Schumann) samt under senare år
”Älvalek” (Mendelsohn), ”Kärleksprovet” (Mozart; se
bild 4 vid Balett) och ”Don Juan” (Gluck). Icke
mindre berömda ha hans danser ur Borodins opera
”Furst Igor” blivit. De flesta av F:s mästerverk
tillkommo åren före i:a världskriget. — F.
gästade vid fyra tillfällen Stockholm, f.g. 1913, då han
på Kungl. teatern instuderade ”Sylfiderna” och
”Kleopatra”; följ, år uppfördes ”Scheherazade”,
”Karneval” och ”Rosendrömmen”, 1918 på
Stadion ”Månskenssonaten”. Fjärde och sista gången
var 1925, då han tills, med F.2) dansade ett eget
program på Kungl. teatern. — För den svenska
balettkåren ha F:s instuderingar varit av
ovärderlig betydelse; han har där liksom överallt,
där han verkat, ingjutit en levande ande i
dansen, stegrat och fulländat de mimiska och
plastiska uttrycksmedlen samt skapat ett oändligt
antal nya dansformer. Kompositionerna präglas
— 1135 —
— 1136 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
