Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folium - Foliös - Folkare härad - Folkbad - Folkbank - Folkbarnträdgård - Folkberedskapen - Folkbeväpning - Folkbibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKBIBLIOTEK
Fol’ium (lat.), i) Farm. F. (plur. foVia), blad som
drog i torkat tillstånd. F. belladonn’ae,
belladonna-blad; f. bucco, buccoblad; f. digita’lis, digitalisblad;
f. far’farae, hästhovsblad; f. hamame’lidis,
hamame-lisblad; f. hyoscy’ami, bolmörtsblad; f. jaboran’di,
jaborandiblad (se Pilocarpus); f. malvae,
kattostblad; f. meliss’ae, citronmelissblad; f. menthae
pi-peri’tae, pepparmyntblad; f. menyan’this, bockblad,
vattenklöverblad; f. rosmari’ni, rosmarin; f. sennae,
sennablad; f. stramo’nii, spikklubbeblad; f. taxi,
idegransbarr; f. uvae-ursi, mjölonrisblad.
2) F. (sv. plur. folier), se Folie.
Foliö’s (bladlik; av lat. foVium, blad), om växter
med blad el. bladlika flikar i mots. till t a 1 1 ö s
(av thallus, bål), om växter med bål utan
differentierade blad.
Folkare härad i Kopparbergs län omfattar
sydöstligaste Dalarne med socknarna By, Folkärna
och Grytnäs samt Krylbo köping; 658,50 km2,
därav 601,0 land; 16,224 inv. (1948). Tills, med Avesta
stad bildar F. ett tingslag (tingsställe Krylbo) i
Hedemora domsaga, tillhör Avesta fögderi och
Hedemora kontrakt i Västerås stift. — Ang.
namnet se Folkärna.
Folkbad, allmänna badinrättningar. Bruket av
bad stod högt hos antikens greker och romare. På
kejsar Caracallas tid (211—217 e.Kr.), då Rom
hade 1 mill. inv., förbrukades dagl. 750 mill. 1
vatten för bad. Såväl fria som slavar badade dagl.
330 e.Kr. hade Rom 856 offentliga f., där man
badade gratis el. mot en mycket obetydlig avgift.
Som ett markant tidsexempel kan anföras en övers,
av en annons från en latinsk inskrift från 200
e.Kr., numera i British Museum, som lyder: ”På
Via Pompeija i Vigidus Majus’ hus finnas vackra
lägenheter att hyra, vardera bestående av 4 rum,
försedda med rinnande varmt och kallt vatten.
Hänvändelse till Primus, slav hos Majus”. —
Under medeltiden urartade f. i de flesta av
Europas länder, och först i mitten av förra årh. började
insikten om att ”bad är hälsa” åter komma till
heders (jfr Bad och Badinrättning). —
Badfrekvensen är ännu likväl i Sverige förvånansvärt låg.
Medeltalet för antalet bad pr inv. och år för
städernas och köpingarnas varmbadhus är i Sverige
2—3 enl. senaste sammanställning. Ännu sakna
nära 60 °/o av landsbygdens folkmängd både
offentliga bad och skolbad inom sina kommuner.
—-1921 stiftades i Stockholm Svenska
föreningen för f., vars uppgift är att utgöra
en central för folkbadspropagandan, lämna råd
och upplysningar i badfrågor, förslag och
ritningar till badhus etc. Pensionsstyrelsen har 1926—48
lämnat bidrag till 1,341 badstugor i samtliga län
med ett belopp av i runt tal 2,5 mkr. G.Ag.
Folkbank, se Solidariska bankbolag.
Folkbarnträdgård, se Kindergarten.
Folkberedskapen, en i Sverige av Statens
infor-mationsstyrelse efter uppdrag av regeringen 1940
inrättad inst., vilken utgjorde
informationsstyrel-sens ”sektion för kulturell folkberedskap”. F. skulle
enl. erfarenheter bl.a. från finsk-ryska vinterkriget
1939—40 verka för intellektuell och moralisk
för-svarsberedskap. En nämnd med prof. Sven
Tun-berg som ordf, och rektor Yngve Hugo som verkst.
led. organiserade arbetet, vilket följ, år
utvidgades, varvid rektor Ragnar Lund förordnades till
chef. F:s uppgift var att i anslutning till den
militära beredskapen bedriva upplysning om landets
inre och yttre läge. I samverkan med
representanter för folk- och folkbildningsrörelserna
uppbyggdes en till alla kommuner förgrenad apparat.
F. gick icke fri från kritik mot dess bismak
av likriktad statspropaganda. Den avvecklades
1945- S.Br.
Folkbeväpning, förberedd el. improviserad insats
av beväpnade friskaror, partisaner el. andra icke
reguljära försvarsstyrkor för motstånd till det
yttersta i det fria krigets (gerillakrigets) former
mot en inkräktares krigsmakt. Under
frihetskrigen mot Napoleon spelade f. en avsevärd roll särsk.
i Spanien. I Sovjetunionen planlades tidigt ett
sådant försvar i nära samverkan med armén; det
sattes med betydande effektivitet i funktion och
utbyggdes ytterligare vid tyskarnas inträngande i
landet under 2:a världskriget. De tyska trupperna
tillfogades härigenom allvarliga förluster och ledo
starkt avbräck genom ständigt hot mot
förbindelserna. Utan föregående planläggning
tillämpades f. i större el. mindre utsträckning efter hand
även i andra av det nazistiska Tyskland härtagna
länder i hela Europa. Mycket starka
motståndsrörelser, vilka försvårade ockupationen och slutl.
aktivt medverkade vid befrielsen, uppstodo t.ex.
i Frankrike och Jugoslavien. Tillkomsten och
utvecklandet av Home Guard i England och
hemvärnet i Sverige voro uttryck för samma starka
vilja till nationell självhävdelse. Den svenska
regeringen och försvarsledningen gåvo under intryck
av händelserna på kontinenten vissa paroller i
sådan anda, t.ex. i broschyren ”Om kriget
kommer” (1943). S.å. utvecklades tankegången
närmare i C. A. Ehrensvärds skrift ”Hårt mot hårt”.
Tyskland gjorde i krigets slutskede ett för sent
inlett och i stort sett misslyckat försök att
använda f. (se Folkstormen). — Erfarenheterna från
2:a världskriget på detta område ha 1 flera länder,
bl.a. i Sverige, lagts till grund för militära studier
och för en planläggning av riks- och
hemorts-försvaret i överensstämmelse med kravet om
fortsatt motstånd även i delar av det egna landet,
vilka i händelse av krig och invasion ev. måste
uppges av de egentliga försvarsstyrkorna. S.Br.
Folkbibliotek, gemensam benämning på de
allmänna bibliotek, som under skiftande namn
(kommunbibi., församlingsbibl., stadsbibl.,
förenings-bibl.) tillhandahålla allmänheten fria lån av
allmänbildande läsning. Jfr Bibliotek.
De folk, som gått i spetsen för utvecklingen av
det folkliga bibl.-arbetet, äro de anglosaxiska. I
England tog f.-rörelsen i form av dels fasta
bibi., dels vandrings-bibl. starkare fart och
flyttades upp på ett högre plan vid 1800-talets mitt.
Av stor betydelse blev det beslut, som parlamentet
1850 på förslag av William Ewart fattade i
bibl.-frågan och som innebar rätt för varje engelsk
kommun (från 1919 också varje grevskap) att
upptaga en särskild biblioteksskatt. Den ena staden
efter den andra beslöt att använda den möjlighet,
som lagen erbjöd, och inrättade f., benämnda
public libraries el. free public libraries. I spetsen
gick Manchester (1852). Även t.ex. Sheffield och
Birmingham samt i Skottland Edinburgh och
Glasgow ha väl utvecklade bibi.-system. London
— 1141 —
— 1142 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
