Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkdomstol - Folkdräkter (allmogedräkter, nationaldräkt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKDRÄKTER
för avstraffande (ev. utrotning) av politiska
me-ningsmotståndare. Efter 2:a världskriget 1945 ha
i samma syften likabenämnda extra domstolar
skapats i de av Sovjetunionen dominerade
östeuropeiska, kommuniststyrda länderna. K.
Folkdräkter kallas de dräkter, som flerstädes i
Europa av bondebefolkningen
(allmogedräkter) burits intill senaste tid och ställvis ännu
bäras inom vissa begränsade områden, vilka någon
gång kunna vara så små, att de blott omfatta en
enda bygd, församling el. ort. Termen f. brukas
knappast om icke-europeisk allmoges dräkt, även
om den endast tillhör ett mindre område. Är en
dräkt karakteristisk för ett helt land el. en mycket
stor folkgrupp, brukar man beteckna den som
nationaldräkt.
Utmärkande för alla f. äro deras ålderdomliga
och för varje särskilt område standardiserade snitt,
färgval, material o.s.v. Endast långsamt och vanl.
blott i detaljer ha nyheter småningom insmugit
sig, vilket gör, att i en och samma f. kunna —
liksom i allmogemöbler — återfinnas drag från
olika modeperioder. Sällan återgår därför fullst.
någon f. på en enstaka tids mod. I mansdräkten
kan man dock spåra en vida starkare och
snabbare anslutning till täml. sena tiders moder, liksom
männen över huvud taget långt tidigare och
allmännare lagt bort bruket av f. Detta gäller både
utlandet och Sverige och kan iakttagas t.ex. i våra
dagars Dalarne. Ett undantag bildar t.ex. Färöarna,
där männen ensamma bevarat f.
De för varje mindre krets utmärkande f. ha ofta
utvecklat sig täml. på fri hand och ombildat äldre
modedetaljer på sitt speciella vis, så att man
knappast kan finna många genomgående likheter
mellan ett helt lands många olika f. Men givetvis ha
närliggande trakters f. större släkttycke med
varandra än med mera avlägsna landsändars.
I stort sett tyckas Europas f. tillhöra två olika
grupper, en östlig och en västlig. Naturligtvis
förekomma otaliga gränsfall och outredda detaljer,
blandningsformer o.s.v., liksom även till synes
nyckfullt tillkomna nybildningar. Men på det hela
taget äro f. i ö. Finland, delar av de östbaltiska
staterna, Ryssland, Tjeckoslovakien, ö. Tyskland,
Ungern, Balkan och Grekland mera primitiva, ha
bevarat många fler ålderdomliga och starkt
folkligt betonade drag och anknyta påfallande både i
snitt, färgval och dekor till v. Asiens starkt
konservativa dräkter. Den v. gruppen, omfattande
Tyskland i övrigt, Schweiz, Tyrolen,
Nederländerna, Frankrike och Skandinavien, visar däremot
såväl i sina huvuddrag som i de flesta detaljer
mycket tydliga spår från olika historiska
europeiska modedräkter alltifrån medeltiden fram till
1800-talets mitt. Starkast ha inflytandena på f.
kommit från borgerskapets och lantadelns
dräktskick och naturligtvis mycket litet från
hovkretsarnas och högadelns i äldre tider mycket
exklusiva kostymer.
Om svenska f. antar man, att ganska tidigt,
trol. redan på 1500-talet, olika bygdedräkter
började skilja ut sig och standardiseras. Sannolikt
funnos redan tidigare olikheter i dräktskicket i
olika bygder. Konservatismen har sedan varit
olika stark. I somliga orter ha f. bortlagts mycket
snart el. kanske knappast funnits, i andra ha f.
varit föremål för lokalpatriotisk omvårdnad,
kringgärdad med förordningar mot att förändra
fädernas dräkt, mot nya modepåfund och lyx samt
i vissa fall med uppmaningar till bärarna att skilja
sig från utsocknes genom ett enhetligt dräktskick.
Ingifta och inflyttade måste vanl. antaga sin nya
hembygds f. — F. blevo tidigt föremål för intresse
från folklivsforskarnas sida. Redan vid 1600-talets
början uppmärksammades vissa f., och i samband
med fornvårdens första organiserande uppmanade
Gustav Adolf 1630 till en efterforskning av
”allehanda klädedräckt och wapner i hwart landskap
af ålder i bruk”. Vår bygdebeskrivande litteratur
från 1600-, 1700- och 1800-talen är också rätt rik
på uppgifter om f., av vilka t.ex. vingåkersdräkten
redan på 1670-talen omtalas som gammal och
egendomlig — den hör ju även till de mest
konservativa. Ofta ha just sådana f., som tidigt
kom-mo till utbildning och kraftigast behöllo sin
egenart, även länge bibehållits i bruk, men ex. finnas
även på att starkt föränderliga f. kvarlevat till
sen tid. — Länge efter det att verkliga f. lagts
bort, ha på landet mångenstädes intill våra dagar
spår av dem bevarats i ett visst lantligt snitt,
rynkade kjolar, koftliv, tvärskurna västar, i hemvävda
tyger, förkläden och schaletter efter gamla
mönster o.s.v. Orsaken till att f. kommo ur bruk var
sociala och nationalekonomiska förändringar:
industrialismen, de förbättrade kommunikationerna,
stånds- och bygdeisoleringens upphävande och
utplånandet av den stora skillnaden mellan stad och
land. Konfektionen, som nu nått även landets
avlägsnaste lanthandlare, håller snabbt på att utrota
de sista spåren av f. 1870-talet var den tid, som
eg. revolutionerade allmogens dräktskick, även om
f. bortlagts långt tidigare på sina håll och å andra
sidan höllo sig kvar in emot 1900 i vissa bygder.
Ännu bäras f. i flera socknar i övre Dalarne,
och bruket därav stödes kraftigt av
hembygds-kulturella strävanden vid sidan av den starka
konservatism i kynnet, som kunnat bevara och rent
av vidare utveckla sockendräkterna. F. bäras även
på många håll i Europa (Balkanländerna,
Tjeckoslovakien, Tyrolen, delar av Tyskland och
Nederländerna), särsk. i mer isolerade trakter med
gammal förnämlig bondekultur, ofta enbart som
festdräkt (t.ex. i Ungern), där den till vardagsbruk
är bortlagd.
Mångenstädes i Sverige, där bruket av f. var
som mest omhuldat, voro dessa av många olika
slag, alltefter de tillfällen, då de skulle bäras, el.
de personer, som skulle begagna dem. Här och
där följde f. en synnerligen detaljerad
”dräktalmanacka”. Olikheter kunde finnas för f., buren
av en liten flicka, konfirmand, ungmö, fästmö,
brudtärna, brud, ungmor, hustru och änka samt
äldre ogift kvinna, av liten pojke, ungersven,
brudgum och äldre man. Detaljer kunde varieras efter
de tre lysningssöndagarna. Man kunde skilja på
helgdags- och vardagsdräkt, dräkt för nattvard,
fest och sorg, för olika årstider och kyrkliga
högtider o.s.v. Givetvis har sorgdräkten på sina håll
varit förknippad med urgamla
folktroföreställningar, döljandet av ansiktet med särskilda dukar
e.d., samt ofta med neddämpad färgskala — helt
svart var ovanligt. — I regel var f. mycket
enklare för arbets- och vardagsbruk. Verkliga arbets-
— 1167 —
— 1168 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
