Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkhögskola - Folkhögskolekurs - Folkinitiativ - Folkkalendern - Folkkommissarie, narkom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKHÖGSKOLEKURS
och O. Arvesen upprättade den första f. på
Sa-gatun vid Hamar. Några år senare öppnade
Christopher Bruun Vonheims f. i Gausdal. Bruuns
”Folkelige grundtanker” är en av de allra främsta
programskrifterna för f. i dess tidigare skede.
Bland norska f.-män må i övrigt nämnas den
bekante politikern Viggo Ullman (i Seljord); en
av f:s främsta talesmän var också Björnstjerne
Björnson, som på 1870-talet var starkt påverkad
av grundtvigianismen. Trots det att f. i Norge
fördes fram av betydande personligheter, stötte
den på kraftigt motstånd från den på 1870-talet
härskande högern. Grundtvigianismen å ena
sidan och ett väl starkt partitagande i politiska
frågor från vissa f.-män å den andra vållade
misshag. Et-t försök att kväva f. gjordes i och
med stortingets beslut 1875 om anslag till en
ny sorts ungdomsskolor, amtsskolor, nu kallade
fylkesskolor, i vilka undervisningen skulle
bedrivas på vedertaget skolmaner. 1877 lyckades f.
väl erhålla ett mindre statsbidrag, men detta
gjordes beroende av bidrag från amtet. Från
1900 ha f. likväl gått framåt, fastän de haft att
utstå konkurrens ej blott med fylkesskolorna utan
även med de av pietistiska kretsar upprättade
och starkt besökta ”kristliga” ungdomsskolorna.
Norge har f.n. 30 f., 25 kristliga ungdomsskolor
och 31 fylkesskolor. Elevantalet i de egentliga f.,
vilka äro samskolor och i regel endast ha en
vinterkurs, var 1948 1,470, i samtliga nämnda
slag av skolor 4,818. Statsbidraget är ganska
betydande, men skolorna stå under något strängare
kontroll än i Sverige.
I Finland framkom tanken på inrättande av
f. på 1880-talet inom folkbildningsintresserade
studentkretsar. Den första f. öppnades i Borgå
inom svenskspråkig bygd 1889. Inflytande från
Danmark var även här rätt starkt i början, men
de finska f. stå dock i det hela närmare de
svenska i sin allmänna prägel. Under 2:a
världskriget måste en stor del av f. inställa el.
inskränka sin verksamhet. Flera fingo sina
byggnader förstörda. Efter kriget har dock
verksamheten återupptagits med förnyad kraft, fastän
statens understöd icke kunnat hållas i nivå med
det allmänna prisläget. Tillströmningen till f. är
långt större än möjligheten att motta elever.
Finland har nu 74 f., av vilka 18 äro svenskspråkiga.
En av de sistn., Svenska folkakad. i Borgå,
lämnar vidaregående undervisning åt elever, som
förut genomgått andra f.
Island har 1 f. och ett antal ”häradsskolor”,
närmast överensstämmande med de norska
fylkesskolorna.
Utom de skandinaviska länderna har f. i våra
dagar väckt stort intresse, och särsk. i
Tyskland upprättades under mellankrigstiden en
mängd bildningsanstalter med detta namn. Endast
en mindre del av dessa, de s.k. V
olkshochschul-heime, voro av nordisk typ. Alla dessa förbjödos
el. omdanades under nazistregimen. — Enstaka
försök att upprätta f. ha gjorts i Schweiz,
Holland m.fl. centraleuropeiska länder. I
England har särsk. kväkarnas samfund
intresserat sig för f. i släkt med de danska (Fircroft
och Woodbrook).
Litt.: L. Schröder, ”Den nordiske Folkehöjskole”
(1904—05); R. Stauri, ”Folkehögskulen” (1910);
Else Hildebrandt, ”Die schwedische
Volkshoch-schule” (1916); ”Svenska f. 1868—1918, historik
utg. av Sv. f:s lärareförening” (1921); K.
Hedlund m.fl., ”Svensk f. under 75 år” (1943); R.
Skovmand, ”Folkehöjskolen i Danmark 1841—
1892” (1944), ”Höjskolen gennem 100 Aar” (s.å.);
J. Feuk & Astrid Borelius, ”Handbok för f.”,
författningar med förklarande anmärkningar (1945);
”Tidskr. för svenska f.” (utg. sedan 1920 under
red. av J. Feuk). E.I.
Folkhögskolekurs, se Folkbildningsarbete, sp.
1158.
Folkinitiativ, se Folkomröstning.
Folkkalendern, almanacka, förenad med
populärvetenskapliga uppsatser och skönlitterära
bidrag jämte artiklar om ekonomiska, sociala och
arbetarspörsmål, grundad 1915 (årg. 1916) av
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, utg. till
1930 på Frams förlag, till 1940 av F:s exp., till
1942 av F:s förlag. Red. vid starten var Karl
Kilbom, bland senare red. märkes Per Freudenthal
(pseud. Ode Balten) årg. 1921—30. F. redigerades
först i socialdemokratisk anda, sedan i
vänstersocialistisk och kommunistisk och slutl. — på
1940-talet — i nationalsocialistisk med Nils Flyg som
huvudmedarbetare; årg. 1943 blev konfiskerad. E.
Folkkommissarie, n arkom (off. ry. förk. för
narodnyj komissar), benämning på ledare av
Rysslands, sedermera Sovjetunionens, centrala
statsför-valtningsorgan, folkkommissariaten, N a
r-komat (förk. för narodnyj komissariat), som
skapades under den bolsjevikiska statskuppen i
nov. 1917 i syfte att erövra och utöva
proletariatets diktatur. De första f. utnämndes av den
allryska sovjetkongressen och bildade med Lenin
i spetsen Rysslands nya regering, f o 1 k k o
m-missariernas råd, Sovnarkom (förk.
för sovjet narodnych komissarov). I
överensstämmelse med bolsjevikernas doktriner och syftemål
utrustades f. med stora befogenheter. Enl.
konstitutionerna av 1918 och 1923 utnämndes f. av
centrala exekutivkommittén, resp, dess presidium
och voro ansvariga inför dessa. Men
folkkommissariernas råd utövade såväl den verkställande
som den lagstiftande makten, och dess beroende
av centrala exekutivkommittén blev blott
nominellt. Enskilda f. ägde ensambeslutanderätt inom
sina förvaltningsgrenar över unionens hela
territorium. Deras åtgärder kunde annulleras av
folkkommissariernas råd. I praktiken utövade f.
och deras råd, särsk. under regimens första år,
en av lagarna obunden diktatorisk makt. — Då
maktens tyngdpunkt gradvis försköts till och
konsoliderades hos kommunistiska partiets centrala
organ, i sht dess politbyrå, ändrades efter hand
f:s ställning. Detta fick ett uttryck i
Sovjetunionens konstitution av 1936. Enl. denna
utnämnas och entledigas f. av högsta rådet, resp,
dess presidium. Folkkommissariernas råd är
numera unionens högsta exekutivorgan, som utövar
den egentliga regeringen, medan lagstiftningen
eliminerats ur dess befogenheter. Enskilda f. äga
som förr beslutanderätt inom sina
kompetenssfärer och inom ramen av de bestämmelser, som
folkkommissariernas råd utfärdat; deras
förordningar gälla ”till ovillkorlig efterrättelse inom
— 1187 —
— 1188 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
