Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkkommissarie, narkom - Folkkonsertförbundet - Folkkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKKONST
hela unionens territorium”. — Konstitutionen
skiljer mellan två slags f.: de allunionella f.,
vilka leda de grenar av statsförvaltningen, som
helt tillhöra unionens kompetensområde, och de
unionsrepublikanska f., som leda de
förvaltningsgrenar, vilka tillhöra de enskilda
unions-republikernas kompetensområden. Till de förra
höra f. för utrikeshandeln, jordbruket,
handelsflottan, järnvägarna, kommunikationerna, inrikes
sjöfart, arbetsreserverna samt f. för olika grenar
av tung- och krigsindustrien, inalles 36. Intill
1944 hörde till de allunionella f. även f. för
utrikes ärenden och f. för försvaret. Under
intryck av 2:a världskrigets erfarenheter ansågs det
nödvändigt att förvandla dessa till
unionsrepublikanska, och 1944 utsågos f. för utrikes ärenden
och för för försvaret för alla unionsrepublikerna.
Unionsrepublikanska f. äro f.n. inalles 21. De
allunionella f. utöva ledningen av dem
anförtrodda grenar av statsförvaltningen omedelbart el.
genom av dem utsedda lokala organ, de
unionsrepublikanska f. genom unionsrepublikernas egna
f., d.v.s. ledarna av de enskilda
unionsrepublikernas och de autonoma republikernas centrala
förvaltningsorgan. Inom ramen av republikens
konstitution ha dessa nominellt samma ställning och
funktioner som de unionella. Unionsrepublikernas
f., som utnämnas av republikens högsta råd,
indelas i de unionsrepublikanska f., som sortera
direkt under unionens unionsrepublikanska f., och
de republikanska, som nominellt självständigt leda
övriga i republikens kompetensområden ingående
förvaltningsgrenar. Medan de republikanska f.
äro ansvariga blott inför republikens högsta råd
och folkkommissariernas råd, bära de
unionsrepublikanska f. ansvar såväl inför dessa som
inför unionens f. — Genom en
konstitutionsänd-ring av 1946 avskaffades benämningarna f.,
folkkommissariernas råd och folkkommissariat och
ersattes av minister, ministerråd och
ministerium. A.Pe.
Folkkonsertförbundet, konsertorganisation i
Stockholm, stiftad 1905 av P. E. M. Fischier och
K. F. Valentin. F. har sedan 1905 åtnjutit
kommunalt understöd för att ”genom anordnande av goda
och prisbilliga musikaftnar” söka väcka och
underhålla intresset för musik. Programmen ha tidigare
huvudsakligen upptagit körverk, men sedan
verksamheten 1926 förlagts till Konserthusets lilla sal,
ägnas de övervägande åt kammarmusik och
romanssång. Förbundet antog 1941 namnet
Förbundet Intim musik, och samtidigt
förlädes en del av konserterna till Medborgarhuset på
Södermalm. S.E.S.
Folkkonst, produkten av den bland bönder och
hantverkare på landsbygden utövade konstnärliga
verksamheten. Man skiljer huvudsaki. mellan två
slags f., den egentliga brukskonsten, en
mer traditionell el. primitiv konst, bunden till
bruksföremål av olika slag, samt den rikare
utbildade representationskonsten, som
mest gör sig gällande i förnämligare byggnader,
hemmets inredning, inköpta bruksföremål o.s.v. —
Under förhistorisk tid och medeltid är gränsen
mellan f. och annan konst föga klarlagd. Sedan
dess har man att räkna med en klar motsättning
mellan ståndskonst och f. — Utmärkande för f.
är den stilretardering, som, särsk. i isolerade
bygder, spränger de konsthistoriska stilarnas ram.
Den romanska konsten kvarlever mångenstädes
ända in på 1600-talet, då den avlöses av
renässansen el. barocken, vilka helt avlösas först av
nyantiken, som över hela linjen medför en synnerligen
kraftig omläggning. Gotiken och i viss mån även
rokokon ha varit mindre inflytelserika. —
Beträffande utövarna av f. gäller i allm., att den i
bergs-och skogsbygder mer utbildats till v a r m a n
s-konst än i jordbruksbygderna, detta i fråga om
männens konst, medan kvinnorna i gemen utövat
den spec. kvinnliga f., textilkonsten. — F. med
enbart estetisk funktion har knappast funnits. En
mängd av de i f. brukliga ornamenten torde ha
haft magisk betydelse. Högtidsritualen och
åldersklassindelningen ha spelat en stor roll för f:s
utformning; så är t.ex. fallet med festutsmyckningen,
klädedräkt, frieri- och bröllopsgåvor m.m.
Mindre direkt framträda dylika psykiska
faktorer i andra yttringar av f., t.ex. byggnadskulturen,
ålderdomligast i övre Dalarne och Härjedalen och
besläktad men något yngre i de närmast
omgivande landskapen. I fråga om såväl
timmerbehandling, ornament som låssmide m.m. fortleva
traditioner från medeltiden, ja, t.o.m. från vikingatiden.
I fråga om byggnadskonsten, liksom även i fråga
om möbler, dryckeskärl m.m., är det de rent
konstruktiva momenten, som särsk. framhävas.
Utskjutande partier söker man ge en så livlig form
som möjligt, t.ex. genom att låta dem löpa ut i
djurfigurer e.d., på gr. av ett starkt
symmetribe-hov gärna lika i båda ändarna. Krön- och
ändor-nament utgöra nästan den enda formen av
friskulptur. Mer än i andra yttringar av f. ha i
reliefen yngre stilar kunnat göra sig gällande, i
Götaland särsk. renässansen, i övre Sverige
barocken. Träets konstnärliga utsmyckning ligger
oftare i ytdekor än i ytterkontur och stomme.
Utom föremål av trä äro den svenska f:s
viktigaste alster att söka inom smide, måleri och
textilkonst. Måleriet anknyter till medeltida
traditioner inom textilkonsten men också till
kalkmåleriet i kyrkorna. Olika skolor utbildas i olika
landsändar, och i somliga kvarleva romanska
stildrag ända in på 1800-talet. Detta gäller huvudsaki.
format och komposition. Genom inflytande från
senare stilar utbildas en rad provinsiellt betonade
skolor, t.ex. inom Sydsveriges rika bonadsmåleri
en östlig och en västlig huvudgrupp, vilka sedan
differentieras i härads- och sockenskolor, t.ex.
Kin-nevalds-, Västbo-, Sunnerbo- och
Brearedsskolor-na. I Nordsverige är måleriet ännu rikare
utbildat, särsk. i Dalarne och s. Norrland, och gör sig
där särsk. gällande som tak-, vägg- och
möbelmålning.
Den svenska textila f. har mer än något annat
bevarat medeltida el. förhistoriska mönster till
fram på 1700-talet, då omläggning inom vissa
tekniker börjar ske under inverkan av mönsterböcker
och mönsterlappar. De äldsta mönstren finnas
inom teknikerna dubbelvävnader, dukagång,
rödla-lakan, krabbasnår, opphämta o.s.v., de flesta
frodigt utbildade i Skåne och omgivande bygder.
Särsk. anmärkningsvärda äro de bohuslänska,
uppländska och norrländska ryorna. Textilkonsten
skiljer sig från de förut nämnda konstarterna även
— 1189 —
— 1190 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
