Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkomröstning - Folkpark - Folkpartiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKPARK
i kantoner som i förbundsstat. Först sedan det
radikaldemokratiska partiet i Zürich på 1860-talet
uppfört f.-kravet på sitt program, vann det en
avgörande seger. I Zürichs nya författning av 1869
stadfästes ett obligatoriskt lagreferendum och
medgavs ett vidsträckt folkinitiativ i lagfrågor.
Principbestämmelsen därom — folket utövar den
lagstiftande makten under medverkan av kantonrådet
— lämnar icke något tvivel om var högsta makten
framdeles är att finna. Den ena kantonen efter
den andra har under tidernas lopp accepterat
referendum, i regel förenat med folkinitiativ i
lagfrågor. De flesta ha dock nöjt sig med fakultativt
referendum. Inför detta stannade man också i den
schweiziska förbundsstatens nya författning av
1874. Utan något lagreferendum skulle det ej varit
möjligt att stärka förbundsenheten genom
överförandet till förbundet av ytterligare
lagstiftningsfrågor. Något folkinitiativ i lagfrågor medges dock
icke. Däremot har 1921 införts fakultativt
referendum rörande statsfördrag.
Under 1900-talet har f. införts i en rad nya
författningar. Så i Australiens författning av 1901,
Danmarks av 1915, Österrikes av 1920, Eires av
1937 och Frankrikes av 1946. I den australiska
författningen kan f. tillgripas även i händelse av
oenighet mellan kamrarna i författningsfrågor.
Den tyska författningen av 1919 medgav både
folkinitiativ och fakultativt referendum och det i såväl
lag- som författningsfrågor. Det märkliga var, att
ej blott en folkminoritet utan också såväl
riks-president som riksråd kunde föranleda, att ett
riksdagsbeslut underställdes folkets godkännande.
Också i flera tyska delstater förekommo såväl
folkinitiativ som fakultativt referendum och därtill
även en rätt för folket att kräva, att ett förslag
om lantdagens upplösning förelädes det för
godkännande. I den tjeckoslovakiska författningen av
1920 medgavs regeringen rätt att i lagfrågor vädja
från folkrepresentationen till folket på så sätt, att
det senare fick avgöra, om ett av den förra
förkastat lagförslag ändock skulle bli lag. Liknande
rätt fick regeringen i Österrikes författning av
1934. I Eires författning tillkommer sådan rätt
i fråga om av dåilen beslutade lagar president och
Vs av senaten i förening, över huvud utgör f.,
använd som skiljedomsinstitut, den viktigaste
nyhet 1900-talet haft att komma med på området.
I Sverige fortlevde den gamla omedelbara
demokratien och alltså även ett slags f., i det att
land-skapsmöten och andra provinsiella församlingar
vid olika tillfällen fram mot 1600-talets slut
anlitades, då Kronan önskade få skatter beviljade.
Nuv. regeringsforms bestämmelse, att
beskattningsrätten tillkommer riksdagen allena, är riktad mot
möten av detta slag och kan alltså sägas vara
riktad även mot den direkta demokratien.
Däremot öppnades genom grundlagsändring av 1922
möjlighet för f., ehuru endast en konsultativ.
Skulle, heter det nu i RF § 49, med hänsyn till
något ärendes särskilda vikt och beskaffenhet
prövas nödigt att före dess avgörande folkets
mening inhämtas, må konungen och riksdagen
genom samfällt stiftad lag förordna, att allmän
f. skall anställas. I sådan lag bestämmes, vilken
el. vilka frågor som genom omröstningen skola
besvaras, så ock tid och sätt för densamma. Rätt
att deltaga i omröstningen tillkommer envar, som
är röstberättigad vid val till riksdagens andra
kammare. Efter omröstningen behandlas ärendet
i grundlagsenlig ordning. Endast en gång har en
dyl. lag stiftats och f. kommit till stånd. Det var,
då folket 1922 fick taga ställning till frågan om
totalt rusdrycksförbud. — Litt.: A. Brusewitz,
”Folkomröstningsinstitutet i den schweiziska
demokratien” (1923); H. Tingsten,
”Folkomröstningsinstitutet i Nordamerikas Förenta stater (s.å.). F.Lth.
Folkpark, se Folkets park.
Folkpartiet. 1) Partigrupp i A.k., bildad 1895
som en direkt följd av och protest emot de båda
lantmannapartiernas återförening i jan. Åtskilliga
bonderiksdagsmän, som tillhört det
frihandelsvän-liga och mer liberalt sinnade Gamla
lantmannapartiet, voro förbittrade över denna
sammanslagning och över den konservativa prägel
Lantmannapartiet erhöll. De förenade sig därför gärna med
ett antal radikala stadsrepresentanter, bland vilka
D. Bergström var den organisatoriskt ledande
kraften. En opinion uppbådades ute i landet för
det nya partiet, och efter att ha förberetts inom
en liberal diskussionsklubb konstituerades F. 29/4
1895. Enl. sitt därvid antagna, ganska vagt
formulerade program yrkade partiet på
rösträttsre-form, öppen omröstning i riksdagen, minskade
militärutgifter, större kontroll över
utrikespolitiken, mer norskvänlig unionspolitik, folkskolans
utveckling till bottenskola, rättvisare
skattefördel-ning, livsmedelstullarnas avskaffande,
arbetar-skyddslagstiftning etc., allt klara och tydliga
vänsterkrav. Partiet räknade vid sin begynnelse 32
medl., ung. lika många från stad och land. Det
ökade småningom sin numerär till 46. Vid Liberala
samlingspartiets bildande i jan. 1900 ingick F.
i sin helhet i det nya partiet, där det kom att
utgöra den radikalare gruppen, som snart blev den
dominerande. F:s ordf, var J. Bromée i Billsta.
De egentliga drivande krafterna voro D.
Bergström och några andra stadsrepresentanter, bland
dem stockholmarna M. Höjer och F. Berg samt
A. Hahn från Örebro. E.Ths.
2) Riksparti, grundat 1934, i vilket de sedan
1923 skilda liberala och frisinnade partierna
återförenades. Ang. motsv. riksdagsparti se
Folkpartiets riksdagsgrupp. — Den svenska liberalismens
första politiska riksorganisation, Frisinnade
lands-föreningen, som bildades 1902, sprängdes 1923.
Den utbrutna minoriteten bildade en egen
organisation med namnet Sveriges liberala parti. Den
formella anledningen till sprängningen var
meningsskiljaktigheter om förbudskravet. Sedan detta
spörsmål efter hand förlorat i aktualitet och det
frisinnade partiet skakats av en svår kris i
samband med partiledarens, C. G. Ekmans, fall,
upp-togos 1934 förhandlingar om partiernas
återförening. Denna kom till stånd vid ett möte i
Stockholm 5/s s.å., då F. konstituerades. Till
detta anslöto sig samtidigt vissa mindre,
fristående politiska grupperingar, bl.a. centerpartierna
i Stockholm och Stockholms län,
Medborgarcen-tern i Jönköpings län och Föreningen för
internationell kultur. Det vid partiets bildande antagna
programmet upptog värnandet av den folkliga
självstyrelsen som en huvuduppgift. ”Frihet utan
självsvåld, rättvisa utan godtycke och
manna
— 1199 —
— 1200 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
