Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkmålsstudier - Folkmängd - Folk och försvar - Folkomröstning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKOMRÖSTNING
Folkmålsstudier, tidskr. för östsvensk
folkmåls-forskning, som sedan 1933 utges av Föreningen för
nordisk filologi i Helsingfors.
Folkmängd, befolkningens antal i ett land, en
stad, en kommun etc. Alltefter omständigheterna
kan en folkmängdssiffra avse den faktiska, den
rättsliga el. den bofasta befolkningen. Jfr
Befolkning.
Folk och försvar, se Centralkommittén Folk och
försvar.
Folkomröstning var formen för offentliga
angelägenheters avgörande i antikens och den
äldre medeltidens demokratier. Det är med
hänsyn till f., som de kallas omedelbara
demokratier. Efter hand som i samband
med uppkomsten av större statsbildningar
folkfriheten gick under el. tog representativa former,
försvann f. på få undantag när. Undantaget
framför andra var Schweiz, där f. i gammal stil ant.
ännu fortlever el. långt in på 1800-talet fortlevat
i en rad s.k. Landesgemeinden, av vilka somliga
utgjort el. utgöra självständiga kantoner inom
schweiziska statsförbundet (nu schweiziska
för-bundsstaten), medan andra ingingo som
federativa element i storkantonerna Graubünden och
Wallis. Även komma i sådant sammanhang i
betraktande de folkrådfrågningar, varigenom
regeringarna i stadskantonerna Bern och Zürich
hän-vände sig till anslutna lantförsamlingar för att
erhålla deras medgivanden el. bekräftelser vid
viktigare avgöranden, och sist men ej minst
stadskantonen Genève, där ännu under 1700-talet
borgarmenigheten förde en energisk kamp för
bevarandet el. återvinnandet av sin
bestämmanderätt i kamp mot aristokratiska usurpationsförsök.
Endast i begränsad omfattning har dock denna
äldre form av f. utgjort utgångspunkten för det
moderna f.-institut, som under 1800-talet uppstått
i Schweiz. Såväl där som i den andra
statsbildning, vari det under nämnda årh. upplevt en
renässans, USA, vilar det huvudsaki. på doktrinär
grund.
Den moderna f. kan sägas ha sin upprinnelse i
det fördrag, som till Nya England emigrerande
engelsmän, de s.k. pilgrimsfäderna, i nov. 1620
avslöto på skeppet ”Mayflower” om bildandet av
<tt borgerligt samhälle för befordrandet av
gemensamma mål. Den doktrin, som man därvid
sökte tillämpa, näml, att varje stat har sin grund
i ett frivilligt kontrakt mellan dess medl., krävde
rimligen, att varje ändring av det ingångna
kontraktet skulle stadfästas genom omröstning av
alla samhällsmedl. Samma doktrin tillämpades,
när, efter självständighetsförklaringen 1776,
kolonierna konstituerade sig som självständiga stater.
Legislaturen i Massachusetts underställde folkets
avgörande i town-meetings, huruvida det ville, att
•ett särskilt konvent skulle sammankallas för
utarbetandet av en författning, och konventet
underställde sedan den nya författningen folkets
.godkännande. På liknande sätt förfor man i New
Hampshire. Från dessa stater har under tidernas
lopp s.k. författningsreferendum spritt
sig till alla stater i USA. Så gott som
undantagslöst fordras f. för ett författningsförslags
anta-.gande. Är det fråga om en mer fullständig
författningsrevision, utarbetas förslaget av ett av
fol
ket för ändamålet auktoriserat konvent, medan
utarbetandet av förslag till partiell reform
anförtros den ord. legislaturen. Då författningarna i
stor utsträckning även innehålla bestämmelser av
vanlig lags natur, blir författningsreferendum också
i stor utsträckning ett lagreferendum. Även
ett formellt lagreferendum av obligatorisk art har
redan i mitten av 1800-talet införts i författningarna,
genom vilket framför allt vissa bestämmelser av
finansiell natur måste underkastas folkets
godkännande. Därtill har sällat sig ett frivilligt
lagreferendum, genom vilket folkrepresentationen ant.
sökt avlasta sig ansvaret för en rad avgöranden
(d e c i s i v f.) el. också blott velat inhämta folkets
mening (konsultativ f.). Sist har man sedan
slutet av 1800-talet under påverkan av Schweiz,
där instituten under tidigare perioder av nämnda
årh. självständigt uppfunnits, infört f o 1 k i n i t i
a-t i v, innebärande rätt för en viss procent av de
röstberättigade att framställa förslag, som sedan
måste av folkrepresentationen behandlas, i såväl
författnings- som lagfrågor, och fakultativt
referendum, enl. vilket en frågas hänskjutande
till folket göres beroende av att en viss procent
av de röstberättigade så begärt. Motivet till de
genomförda reformerna har i stor utsträckning
varit av praktisk art. Man har genom de båda
instituten sökt råda bot för de korrumperade
le-gislaturernas såväl underlåtelse- som
överträdelsesynder. Också doktrinära hänsyn till
folksuveränitetens fordringar ha dock gjort sig gällande
inom den radikala reformrörelse, som tagit sig an
nämnda yrkanden. F., så utgestaltad som nu
angivits, skulle förvandla folkrepresentationen från
en vald oligarki till agenter, vilkas beslut
suveränen, d.v.s. folkmajoriteten, kunde häva, när den
så fann för gott.
Den doktrin, ur vilken den moderna f.-rörelsen
i Schweiz sugit sin näring, har varit Rousseaus
folksuveränitetslära. Enl. denna tillhör
suveräniteten folket med omistlig rätt och kan ej överlåtas
på någon representation. Folkets deputerade äro
ej dess representanter utan dess kommissarier och
kunna ej avgöra något definitivt. Varje lag, som
icke folket personligen ratificerat, är ogiltig.
Indirekt har rörelsen sina rötter i Schweiz’ historia på
så sätt, att Rousseau rationaliserat statsrätten i
den kanton, varifrån han härstammade, näml, i
Genève. Men det råder en bestämd skillnad mellan
den moderna och den gamla f. i Schweiz. Medan den
senare var kollektiv — så hade i Graubünden varje
kommun en röst och majoriteten av kommunröster
blev avgörande —, så är den förra individuell.
Det dröjde också länge, innan Rousseaus idéer
slogo igenom. Långt fram på 1800-talet gick i
Schweiz den representativa principen från seger
till seger. Höjdpunkten härvid betecknas av år
1848, då, samtidigt med att ett tvåkammarsystem
infördes i den författning, varigenom det
schweiziska statsförbundet förvandlades till en
förbunds-stat, Schwyz, Zug och Wallis övergingo till det
representativa systemet. Framför allt det liberala
partiet sökte samla all makt i
folkrepresentationens hand. Vad f.-rörelsen under tiden efter den
franska julirevolutionen, den s.k.
regenerationsti-den, nådde fram till, var blott författningsinitiativ
och författningsreferendum. Dessa infördes såväl
— 1197 —
— 1198 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
