Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkpsykologi - Folkraser - Folkregister - Folkrepresentation - Folkrepublikanska partiet (MRP)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKREPUBLIKANSKA PARTIET
nas G. Sundbärgs arbete om ”Det svenska
folklynnet” (1911). I Amerika, där man länge varit
intresserad av det specifika i den amerikanska
livsinställningen (”the American creed”), fingo
folkpsykologiska problem förnyad aktualitet under 2:a
världskriget genom propagandavetenskapen, då
propagandan måste anpassas till de olika folkens
egenart. Sålunda skrev Margaret Mead ett arbete
om den amerikanska nationalkaraktären (”And
keep your powder dry”, 1942) och Ruth Benedict
om den japanska (”The Chrysanthemum and the
sword”, 1946). Dyl. arbeten räknas emellertid
numera till kulturantropologien, medan termen f.
endast användes i det populära språkbruket. B.Pf.
Folkraser, se Människan.
Folkregister, en förteckning över invånarna i ett
land, en stad el. en kommun, vanl. för varje
person upptagande diverse uppgifter, särsk.
födelsedatum, civilstånd, familjeställning samt yrke och
bostad. F. kunna vara ant. kyrkliga el. borgerliga.
Se Folkbokföring.
Folkrepresentation, den gemensamma
statsvetenskapliga benämningen på den församling, som
under olika namn i olika författningar, ss.
parlament, riksdag, nationalförsamling, kongress,
fattar beslut med anspråk på att de skola gälla som
folkets (se Representation). Folkets egen uppgift
blir i regel, när en f. existerar, att välja denna
och ibland icke ens det. Utom genom val kan
näml, medlemskap i en f. vinnas genom arv,
kungl. utnämning, förvärv av ett visst ämbete
o.d. F. var för antiken praktiskt taget okänd,
vilket blev en viktig orsak till att folkfriheten gick
under, när de små stadsstaterna uppgingo i en
storstat. Att den bevarades, när utvecklingen i
den medeltida världen tog samma vändning,
beror till stor del på uppkomsten av en f. Redan
hos de feodalherrar, med vilka konungen i de
stora västerländska monarkierna rådplägade om
rikets angelägenheter, fanns föreställningen, att
de inför denne företrädde ej blott sig själva utan
också sina underlydande. Riktigt fast förankring
fick representationstanken först, när
riksförsamlingen utökats genom val av kommuner och andra
korporationer. Till en början stannade man dock
vid föreställningen om ett bundet
representantskap el. s.k. imperativt mandat*. Blott inom
dettas gränser hade de valda full handlingsfrihet.
På denna ståndpunkt stod Frankrike ännu vid
början av den stora revolutionen. I dess första
skrivna författning, den av 1791, fastslogs
emellertid, att de i departementen utsedda
representanterna ej representerade något särskilt
departement utan nationen i dess helhet och att intet
mandat finge givas dem. I England, där
parlamentet från början kommit att spela en större
roll än ständerförsamlingarna på kontinenten, vann
föreställningen om det fria representantskapet
fast fot långt tidigare och utformades under
drottning Elisabet av en berömd rättslärd, Thomas
Smith, i tesen, att varje engelsman vore företrädd
i parlamentet och där t.o.m. personligen
närvarande genom sin representant som medium. Och
dock voro bestämmelserna om parlamentets
rekrytering långt fram i tiden sådana, att blott ett
fåtal engelsmän deltogo i valen. Utbildad redan
under ståndstiden kom föreställningen om en f.
att stimulera kraven på samfällda val och
allmän rösträtt. Därförutan tedde sig talet därom
som en grov fiktion. Först i senare tider har
tanken vaknat, att valkrets- och rösträttsreformer
ej vore nog för att folkets vilja skulle kunna
göra sig gällande. I ringa utsträckning har man
härvid återvänt till det imperativa mandatet (se
Revokation). Det är i stället i form av
folkomröstning*, som antikens omedelbara demokrati
åter kommit till heders. Betecknande är, att
Schweiz härvid gått i spetsen, och det trots att
en f. först 1848 infördes i edsförbundet. F. har
näml, där ej som i andra länder hunnit göra sig
populär i kamp mot en absolut el. till absolutism
strävande konungamakt.
I Sverige har redan den i landslagens
konunga-balk omtalade, landskapsvis utsedda nämnd, som
väljer konung, karaktär av f. Den ed, som den
avlägger till den nyvalde konungen, förklaras
näml, binda både ofödd och född, frånvarande
och närvarande. Samma ställning intar sedan
ståndsriksdagen jämlikt bestämmelsen i 1634 års
RF § 45, att mot dess beslut ingen må föra
talan, som är skyldig konung och rike lydnad.
Under mediet av frihetstiden gjordes visserligen
gällande, att riksdagsfullmäktige kunde återkallas
av sina kommittenter i egenskap av principaler,
om de ej följde de instruktioner dessa givit dem,
men denna s.k. principalatslära gendrevs i 1747
års riksdagsbeslut (se Principalatsstriden). Och i
1810 års RO § 1 förklarades, att riksens ständer
vore svenska folkets fullmäktige och icke kunde
i utövningen av sin riksdagsmannabefattning
bindas av andra föreskrifter än rikets grundlagar.
Detsamma gäller enl. 1866 års RO § 1 om
riksdagen och riksdagsmännen. När tanken på
införande av konsultativt referendum vaknade, gjordes
av många gällande, att sådant ej vore förenligt
med sistn. paragraf, i det riksdagens ställning
som f. gav den ensam rätt även att uttala
svenska folkets mening. Betänkligheterna föranledde
ett tillägg till paragrafen, som får anses lätt
modifiera riksdagens ställning som f. F.Lth.
Folkrepublikanska partiet, fra. Mouvement
ré-publicain populaire (MRP), franskt
vänsterborger-ligt, katolskt parti, bildat i nov. 1944 av
medlemmar av Parti démocrate populaire och Jeune
république, två smärre politiska grupper med
konfessionell betoning från tiden före 2:a
världskriget. F. blev hastigt ett stort parti av
heterogen sammansättning. Kring detsamma samlades
katoliker ur krigsårens motståndsrörelse,
medlemmar av den kristliga fackföreningsrörelsen
och ett betydande antal center- och
högerorien-terade, som främsf önskade ett borgerligt,
anti-kommunistiskt bålverk. Partiet håller på enskild
äganderätt och individuell frihet men förordar
nationalisering av storindustrien och
kreditväsendet samt kräver högre minimilöner och sociala
reformer. Det ekonomiska programmet bygger i
viss utsträckning på påvliga encyklikor. Inom
F. förekomma betydande sociala, ekonomiska och
politiska divergenser. Högerflygeln står nära de
konservativa, medan vänsterelementen ha starka
sympatier för socialismen. På flera platser i
Frankrike drog F. genast till sig många av de
gamla konservativa partiernas väljare, men
hu
— 1209 —
— 1210 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
