Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkskola - Lärare - Kostnader - Litteraturanvisningar - Folkskolans barntidning - Folkskolans läsebok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKSKOLANS BARNTIDNING
lering möjliggjorde en godtycklig behandling av
lärarna och ledde mot slutet av 1800-talet till att
några frikyrkligt sinnade lärare avsattes, trots att
de begagnade den i 1882 års stadga givna
möjligheten att besvära sig över skolrådets varning både
hos domkapitlet och K.m:t. 1909 uppmjukades
bestämmelserna om varning och avskedande, men
först 1917 skapades någorlunda betryggande
garantier för att disciplinära åtgärder icke skulle
kunna vidtagas, förrän grundlig utredning förebragts
i saken och den felande lärarens yttrande
inhämtats. Numera åligger det Statens
folkskolinspektör att värna om folkskollärarnas rättsliga
ställning, även i kommuner som i övrigt äro befriade
från statlig inspektion.
Kostnader. I 1842 års folkskolestadga
fastställdes, att kostnaderna för f., där inga andra medel
funnos, skulle bestridas dels av ett årligt bidrag
på minst 2, högst 6 skilling banco från varje
skattskyldig person, dels att en skolavgift skulle
uttagas av varje barn, som besökte f., dock icke
de fattigaste. Om församlingen var för fattig att
avlöna lärare med stadgat minimibelopp, kunde
statsbidrag erhållas efter ansökan och utredning. I
övrigt skulle utgifterna gemensamt bäras av hela
skoldistriktet. F. blev alltså från begynnelsen
betungande för den enskilde. Genom beslut vid
1844/45 års riksdag nedsattes emellertid den
personliga skyddsavgiften till hälften, och den av
Staten efterskänkta delen gick till kommunerna
för att användas till f. För 1842 beräknas hela
skyddsavgiften ha uppgått till 560,172 rdr. — Den
fortsatta utvecklingen har sedan gått i den
riktningen, att Staten i allt större utsträckning iklätt
sig kostnaderna för f. 1856/58 års riksdag beslöt
sålunda, att f. skulle få disponera även hälften av
återstoden av den personliga skyddsavgiften. 1871
års riksdag beslöt en reformering av statsbidragen
till f. så, att dessa skulle utgå med hänsyn till
antalet lärare i församlingen och icke som tidigare
med hänsyn till antalet inv. Denna reform var
avsedd att stimulera till inrättande av flera skolor
i större församlingar. Vid 1875 års riksdag beslöts,
att statsbidrag skulle utgå med 2/s av
folkskollärarnas kontanta lön, dock högst 400 kr. Under perioden
1874—1900 stego genom denna reform och
statsbidrag även till andra ändamål Statens utgifter
för folkundervisningen från 1,3 till 5,7 mkr och
kommunernas kostnader under samma tid från
4,7 till 16,5 mkr. Ytterligare statligt stöd till
kostnaderna för f. kom 1914, då riksdagen beslöt, att
Staten skulle bidraga med 9/io av lärarnas
minimilön. 1935 beslöts, att Staten skulle överta hela
den kontanta avlöningen av lärarna, vilka dock
i gengäld fingo underkasta sig allmän
förflytt-ningsskyldighet. Kommunernas skyldighet att
hålla bostad åt lärare el. betala motsv. kostnader
bestod dock alltjämt. 1935 beslöts också, att Staten
skulle överta 3A av kostnaderna för f:s
nybyggnader. Bidraget avsåg dock endast kostnader för
direkta undervisningslokaler. Enl. senare
utfärdade bestämmelser har det antal skollokaler, för
vilka om-, till- el. nybyggnadsbidrag beviljas av
Staten, väsentligen ökats. Grunderna för erhållande
av statsbidrag ha emellertid ändrats på sådant sätt,
att det nu utgår enl. en progressiv skala från 35
till 80 %, beroende på antalet skattekronor pr inv.
inom kommunen. — Rörligt tillägg och kristillägg
bekostas helt av Staten, som också till 80 °/o
bestrider kostnaderna för skolskjutsar och
inackordering på skolorten. Därjämte utgår statsbidrag
efter olika beräkningsgrunder till en mängd andra
ändamål, ss. lärares tjänstebostad,
korrespondens-och radioundervisning, skolmåltider, fria läroböcker
m.m. Statsverkets sammanlagda utgifter för
folkundervisningen belöper sig enl. 1948/49 års riksstat
till 314,936,100 kr. — Jfr olika specialart. samt
Lappland, undervisningsväsen.
Litt.: E. Rodhe, ”Kyrka och skola” (1908); ”F:s
årsbok” (1921—48); ”Årsböcker i svensk
undervisningshistoria”, 1—73 (1921—47); A. Warne, ”Till
f:s förhistoria” (1929); G. Brandell, ”Svenska
undervisningsväsendets och uppfostrans historia”
(2 bd, 1931); J. Wallner, ”F:s organisation och
förvaltning i Sverige 1842—61” (1938); N. G.
Ohlson, ”Det pedagogiska problemet i Sverige under
frihetstiden och gustavianska tiden” (1939); ”Svenska
f:s historia”, 1—4 (1940—42); ”Svenska f:s
märkesmän” (1942); J. Landquist, ”Pedagogikens historia”
(2 uppl. 1946); G. Thunander, ”Fattigskola —
medborgarskola” (1946); ”Betänkande och förslag ang.
statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet
m.m.” (i SOU, 1940:24); ”Betänkande och förslag
ang. folkskoleväsendets rationalisering” (i SOU,
1940:36); ”Betänkande med utredning och förslag
ang. betygssättningen i f.” (i SOU, 1942:11);
1940 års skolutrednings betänkanden och
utredningar: ”1. Skolan i samhällets tjänst” (i SOU
1944:20), ”11. Sambandet mellan f. och högre
skola” (i SOU, 1944:21), ”III. Utredning och förslag
ang. vidgade möjligheter till högre undervisning
för landsbygdens ungdom” (i SOU, 1944:22), ”IV.
Skolpliktstidens skolformer. 1. Allmän
organisationsplan” (i SOU, 1945:60), ”2. Folkskolan. A.
Allmän del” (i SOU, 1946:11), ”B. Förslag till
under-visningsplaner” (i SOU, 1946:15), ”VIII. Utredning
och förslag rörande vissa socialpedagogiska
anordningar inom skolväsendet” (i SOU, 1947:11);
1941 års lärarlönesakkunnigas ”Betänkande med
förslag till boställsordning för f:s lärare m.m.” (i
SOU, 1946:8); 1945 års folkskolesakkunnigas
”Betänkande och förslag ang. nya mellaninstanser för
folkskoleväsendet” (i SOU, 1948:28); 1946 års
hjälp- och särklasslärarutredning, ”Utbildning av
lärare för utvecklingshämmade och svårfostrade
barn jämte förslag till inrättande av ett Statens
speciallärarinstitut” (i SOU, 1947:69); ”1946 års
skolkommissions betänkande med förslag till
riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling”
(i SOU, 1948:27); S. Arvidson, ”Skolreformen”
(1948). E.Bng.
Folkskolans barntidning började utges 1892 av
folkskollärarinnan Stina Qvint (1859—-1924) och
Lilly Hellström (1866—1930) enl. motto: ”Giv
barnen en sund läsning utom läxan, och ni har
fyllt en lucka i folkets uppfostran” (Topelius).
F. har 1930—37 redigerats av Cyrus Granér och
från 1937 av Elly Strömgren. Den utkommer
under lästerminerna med 1 nr i veckan.
Folkskolans läsebok. På i:a svenska
folkskol-inspektörsmötet 1862 uttalades önskemålet, att
Staten genom premier skulle uppmuntra
utgivandet av en läsebok för folkskolan. När F. F.
Carlson 1863 blev ecklesiastikminister, uppdrog han
— 1231 —
— 1232 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
