Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fonetiska bokstäver - Foniatri - Fonism - Fonnesbech, Christen Andreas - Fonofobi - Fonograf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FONIATRI
jats också för uppteckning av flera andra språk
(t.ex. ryska, tyska, kinesiska, isländska).
Om hänsyn tages till alla i alla språk
förekommande ljud, få vi en ansenlig mängd olika ljud,
förtjänta av egna tecken, även om vi, som brukligt
är, ge åt vart och ett en viss variationsgrad. Att
för alla dessa ljud finna tecken, som äro på en
gång karakteristiska och lätta att hålla isär, låter
sig icke göra, och således kan näppeligen ett
verkligt noggrant fonetiskt världsalfabet uppgöras. Det
är därför icke att förvåna sig över att forskare,
som syssla med ett visst språk el. en viss grupp
av besläktade språk, hellre hålla sig till ett alfabet,
som är skapat särsk. med tanke på detta språk el.
denna grupp av språk (t.ex. svenska
landsmåls-alfabetet el. det alfabet, forskare i finsk-ugriska
språk pläga begagna), än anlita ett fonetiskt
alfabet, som kanske passar bra för ett annat språk men
mindre bra för just det språk el. den grupp
anspråk, som intresserar dem. Lika litet är det att
förvåna sig över att de s.k. internationella
fonetiska alfabet, som nu finnas, ha sina stora brister
trots alla ansträngningar, som gjorts och göras
för att avhjälpa den svårighet för samarbete på
ljudlärans områden, som ligger i att så många
varandra ganska olika fonetiska alfabet äro i bruk.
Det f.n. mest kända av de internationella fonetiska
alfabeten är det, som användes av den 1886
grundade föreningen Association phonétique
interna-tionale, vars med detta alfabet helt tryckta tidskr.
heter ”la mr:tra fanetik”. O.Gjn.
Foniatri’ (till grek. fone’, ljud, och iatros’, läkare),
läran om talrubbningar.
Fonism’ (av grek, fone’, ljud), psykol., beteckning
för det fenomenet, att starkt ljus utlöser
ljudförnimmelser. Jfr Audition colorée och
Sinnesana-logier.
Fonnesbech [fånn’osbäk], Christen
Andreas, dansk godsägare och politiker (1817—80), medl.
av Folketinget 1858—72, av riksrådet 1861—66, av
Landstinget 1874—80, 1865—70 finansminister i
ministären Frijs, 1870—74 inrikesminister i
ministären Holstein, 1874—75 konseljpresident. F. hade
framträtt som duglig lantbrukare och skicklig
kommunalpolitiker, då han inträdde i Folketinget, där
han stödde de nationalliberalas ejderpolitik men
eljest stod bondevännerna nära. 1864 slöt sig den
något hållningslöse F. till ”de nationella
godsägarna” och var mycket aktiv i de förhandlingar, som
förde till den reviderade grundlagen 1866. Som
fackminister genomförde han en rad betydande
reformer. Men han var icke någon ledare och var
som konseljpresident efter Holstein icke
situationen vuxen utan måste i den kampens tid, som
stundade, vika för Estrup. A.O.
Fonofobi’ (till grek, fone’, röst, ljud, och fob’os,
fruktan), psykol., skräck för ljud el. mera spec.
rädsla för att tala, t.ex. hos stammare. Jfr
Tvångs-tankar.
Fonogra’f (till grek, fone’, ljud, och graf’ein,
skriva), apparat för registrering och återgivning
av ljud, ”talmaskin”. I allmänt språkbruk har f.
kommit att beteckna företrädesvis äldre
återgiv-ningsapparater, försedda med vaxrullar, medan
synonymen grammofon* användes för
skiv-spelande apparater. — I den populära
föreställningen är Th. A. Edison talmaskinens uppfinnare.
Edisons första fonograf, 1877.
A intalningstratt, C handvev, D återgivningsdosa.
Verkliga förhållandet synes dock vara, att ehuru
Edison Övat ett det allra största inflytande på
maskinens utveckling, är uppfinningen dock till
stora delar ett verk av andra hjärnor. Själva ordet
phonograph angavs först av fransmannen Charles
Cross, som i början av 1877 lät publicera en
beskrivning till en talmaskin, vid vilken en med ett
spiralspår försedd skiva kom till användning, varvid
samma slags lateralskrift var förutsedd
som vid våra dagars grammofonskivor. Skivorna
skulle enl. beskrivningen utföras av metall och
ljudskriften åstadkommas genom etsning. Det
synes troligt, att Cross’ idéer fingo stanna på
papperet. Likväl var ej heller Cross den förste, som
sysslade med ljudinspelning. Det äldsta belägget
på en apparatur härför är den med taltratt,
membran, graverstift och upptagningsrulle försedda
phonautographe, som 1857 patenterades av
fransmannen Léon Scott (se Fonautograf). Det är dock
ej känt, om apparaten i fråga lämpade sig även för
återgivning av ljudet. — Vid Edisons första
fono-grafförsök, vilka hade inspirerats av hans
experiment med repeter-telegrafer, begagnades för
upptagningen först en med spiralspår försedd
pappers-hylsa, senare ett stanniolblad, som vecklades runt
en spiralskuren vals. I bägge fallen hölls ett med
membranet förenat graverstift tryckt mot valsens
yta och åstadkom en vertikalskrift, d.v.s.
ljudspåret erhöll ett varierande djup, då stiftet
vibrerade. Efterfrågan på detta slags apparater
blev för en tid mycket stor; artikeln hade närmast
karaktär av leksak. Sitt första patentskydd på
anordningen utbyggde Edison 1878 med en
beskrivning av metoden att galvanoplastiskt reproducera
skivor och att driva apparaten med urverk i
st.f. med en handvev. Efter denna prestation synes
Edison med hänsyn till sina många andra
intressen, främst glödlampan, ha lagt f. åt sidan
för ett 10-tal år. Andra personer, främst
amerikanen S. Tainter, arbetade dock oberoende av
Edison oförtrutet på samma område och
paten-terade 1885 bl.a. metoden att i vax registrera ljudet
genom bortskärande av ett spån, ett
förfaringssätt, som visade sig ge en betydande
— 1275 —
— 1276 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
