Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vind och vita vågor
stredo nyss på sjön,
blåa bryggor blänka
nu kring öde ön.
Smidig skida skön
över slätten slinter.
Vacker är vår vinter,
och så frisk är snön.
Det är skarpt i skogen,
där jag går i dag.
Rim i håret hänger,
som en björn är jag,
hugger friska tag,
och den gröna granen
faller, vit om manen,
för min yxas slag.
Och så kort är dagen,
mon är så allen.
Furens skugga växer
till en jätte ren.
På dess mörka gren
hänger månens skiva,
och på fält och driva
lyser stjärnans sken.
Nu så drar jag åter,
fri och glad och ung,
till min trevna hydda,
där jag själv är kung.
Sjung en visa, sjung!
Sjung, hur skidan slinter
i den vackra vinter
över snöig ljung!
Låt oss åka sakta,
låt oss dock betrakta
skogens vita slott,
golvens marmorstenar,
vita valv av grenar,
som till himlen nått.
Ej ett snöstoft röres,
under valven höres
ingen vinds musik,
snön har rett alkover,
och därinne sover
sommarns frusna lik.
Iskristaller stöda
lägret, där den döda
sig till vila lagt.
Vita sängomhängen
sväva över sängen,
enar hålla vakt.
Och metalliskt kalla
månestrålar falla
ned i öde sal,
och från alla kanter
gnistra diamanter
i oändligt tal.
Stjärnorna med sorgens
silver smycka borgens
genombrutna tak,
dunkla skuggor glida
sakta genom vida.
skymtande gemak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
