Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
två bårar, en i sänder:
ett tåg, som, var det skred framåt,
blev hälsat med en dämpad gråt
och med sammanknäppta händer.
På varje bår en kista stod,
bevakad av främmande spetsar och lod,
de nya herrar i huset;
i täten det svenska baneret gick,
som knektarna varje ögonblick
begabbade under ruset.
Det grämde en båtkarl, där han for.
Han stått sina prov, och vid sitt ror
han stångats med storm och hagel;
men nu, nu vart det honom för svårt,
och han grep om rodret, han grep så hårt,
att blodet sprack ut under nagel.
Och tåget det skred och skred igen.
Där stod en smed vid sin ässja än
och såg de befransade kistor,
och vad han tänkte, vet icke jag,
men släggan klingade slag på slag,
och där fräste en sky av gnistor.
Det tycktes, som ville han bräckt i dag
en skalle för varje hammarslag,
och som hade han allvar med hotet;
ty aldrig han gjort ett sådant larm
som nu, och man läste en blossande harm
i rodnaden under sotet.
När skaran nådde till bergets topp,
så lyftes de kupiga locken opp,
och allt högre lågade branden.
Barmhärtige Gud, är det den tid,
att du ropar de döda ur gravens frid?
Och är domedag för handen?
En högväxt bonde, en axelbred,
med vakten trängdes, där den red;
han var som ur klippan skuren,
hans hår var grått, men hans gång var fast,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
