- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
9

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9 ADERTONDE SEKLETS UPPLYSNING.



religionen skulle varit honom en styggelse. Derföre var
det också Yoltaires uppriktiga öfvertygelse, att kristendomens
störtande vore ett nödvändigt vilkor för mensklighetens
lycka. Yäl var det närmast katolicismen han hade för
ögonen, men protestantismen stod hos honom icke mycket
bättre anskrifven; ty ehuru den afskaffat många missbruk
och krassa villomeningar, led den dock af samma
grundförvillelser som katolicismen, och han innefattade båda under
sitt beryktade fältrop: "écrasez VinfàmeF Men derföre var
Voltaire ingen ateist. I likhet med de engelska deisterqji,
höll han fast vid tron på en personlig Gud och en
individuell odödlighet. Guds tillvaro var för honom icke en
hjertats, utan en förståndets sak. Verldens existens och
ändamålsenliga inrättning visade hän på ett väsende af öfverlägsen
makt och vishet såsom dess skapare, uppehållare och
sty-rare; vidare, och det var för Voltaire det vigtigaste, skulle
allt menskligt samhälle, all civilisation vara omöjliga utan
en straffande och belönande Gud, och det var med afseende
derpå han yttrade: "Si Dieu n’ existait pas, il faiidrait
Vinventer" Det är företrädesvis på dessa tvenne grunder
Voltaires tro på Guds tillvaro hvilar. I likhet med öfriga
deister, sysselsatte han sig mycket med försöken att
rättfärdiga Gud i afseende på det ondas väsen och ursprung.
Till en början förklarade han, i likhet med Bolingbroke,
Shaffcesbury m. fl., att intet ondt fans, och att hvad man så
kallade, härrörde af en oriktig uppfattning. Men efter den
förfärliga jordbäfningen i Lissabon 1755 undergingo hans
åsigter häri stor förändring. Nu hette det, att det var
absurdt att neka det ondas existens; det kunde ej
tillskrifvas Gud, men Gud hade icke kunnat hindra det onda —
"jag vill hellre tillbedja en inskränkt, än en ond Gud" —.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free