Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
ADERTONDE SEKLETS UPPLYSNING.
kroppen närer den andra, grundstoffen vända åter i den
allmänna massan, materiens summa blir alltid densamma.
Emellan anda och sinnlighet finnes ingen skillnad: på en
viss grad af utveckling antager nämligen materien lif och
medvetande, får hvad man kallar själ; men denna är en
egenskap hos materien, är kroppen, sedd ur synpunkten
af några bland dess förrättningar. Dessa åsigters krasshet
stötte dock både deisterna och de moderata bland
encvklo-pedisterna.
I det närmaste samband med de religiösa åsigterna stå
de moraliska, och helt naturligt finner man äfven hos de
franska tänkarne bemödandet att taga igen på ena hållet,
hvad de förlorat på andra. Beträffande en af moralens
hufvudvilkor, viljans frihet, ombytte Voltaire åsigter. Till
en början försvarade han viljans frihet mot dess förnekare,
men slutligen stannade han vid den åsigt, som med sträng
följdriktighet härledde sig ur den Lockeska filosofiens lära
om de yttre sinnesintryckens obetingade makt vid våra
tanke- och vilje-operationer. Menniskans viljande är
beroende af de ideer, hvilka genom yttre intryck inträdt i hennes
hjerna; och då viljan är beroende af dem, kan hon ej kallas
fri. "Min frihet består deri, a-tt jag kan gå, då jag vill gå,
att jag icke begår någon dålig handling, då min ande vet,
att den är dålig, att jag kufvar mina passioner, då min ande
visar mig de faror, som derur kunna uppstå. Vi kunna
undertrycka våra passioner, men äro dervid icke en
hårsmån friare, än om vi gifva efter för dem; i båda fallen
följa vi utan motstånd vår sista idé. Det är sällsamt, att
menniskan icke vill låta sig nöja med detta mått af frihet:
alla naturkroppår hafva sina oryggliga lagar, endast
menniskan vill brösta sig öfver denna obegripliga och menings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
