- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
21

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

21 ADERTONDE SEKLETS UPPLYSNING.

utan i menniskohjertat. Jag tror på Gud, och Gud skulle
icke vara rättvis, om min själ icke vore odödlig; och detta
synes mig som det väsentliga i all religion, om resten må
de stridslystna strida." Han står sålunda till kristendomen
i annat förhållande än Voltaire, ty då denne senare vill
störta henne, anser Rousseau henne hafva lika rätt att
existera, som andra religioner, ja, öfvergå dem i vissa stycken.

Men ojemförligt mera inflytelserik blef Rousseau på det
politiska området genom sin Contrat Social, som ännu i
dag - utgör den radikala liberalismens bibel. Ej blott mot
den absoluta, äfven mot den konstitutionella monarkien
vände sig Rousseau. Det af Voltaire och Montesquieu så
beundrade engelska statsskicket var i hans ögon ännu en
träldom. Samhället, förklarade han, dermed anslutande sig
till Locke, hvilar på ett fördrag, och ett sådant fördrag
ingingo menniskorna, då de, efter utträdet ur det lycksaliga
naturtillståndet, sökte säkerhet till lif och egendom.
Menniskan är af naturen fri, och denna hennes frihet är
oför-ytterlig. Genom samhällsfördraget afstår visserligen hvaije
medlem a.lla sina rättigheter, men icke till en eller till
flera, utan till alla. Derigenom förblir hon sjelf sin egen
herre eller åtminstone är ingen mera herre än hon, och så,
menar Rousseau, förblifver hon lika fri som förut, har ej
föryttrat sin frihet. Den allmänna folkviljan är den enda
suveräniteten. Denna suveränitet är oförytterlig; ty väl kan
makten, men ej viljan, uppdragas åt någon; suveräniteten
är odelbar, har alltid rätt och sträfvar efter allmän nytta.
Lagarne eller de vilkor, hvilka bilda samhällskontraktet,
måste utgå från folket, men svårt är att finna den
passande lagstiftaren. All lagstiftnings mål är frihet och
jemlikhet. Statens vilja är den lagstiftande makten; den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free