Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
KELLGEENS OCH LEOPOLDS UPPTRÄDANDE.
smickret och upplyfta sig till satiren. Jag säger "upplyfta sig" till
satiren: emedan det ej skulle fordrats mindre hjeltemod än talang,
att trotsa i ett poem en afgud, som upphöjt sig på romerska
frihetens ruiner. Denna det uppstigande snillets böjlighet kunde ej
undfalla den forskande Mäcenas, hvars hela verksamhet endast var
sysselsatt att förskaffa sin herre lysande smickrare. Han gjorde försök att
draga Propertius in på epopeens bana, med vilkor att välja Augustus
till sin hjelte; men skalden vägrade ständigt."
Om vi ock kunna erkänna, att, sedan
uppmärksamheten derpå blifvit fästad, i dessa rader kan uppdagas
en viss likhet emellan Augustus och Gustaf; så betvifla vi
dock i det längsta, att dennas framhållande varit åsyftad.
Kunde verkligen Kellgren nedsjunka till en sådan
lumpenhet, som att öppet säga, att "de ymniga välgerningar," hvilka
konungen utdelade, och hvilka han, skalden, mottog, afsågo
att "locka" honom öfver "på tyranniets sida" och qväfva i
hans hjerta patriotismens röst? Finnes någon sannolikhet
för att Kellgren 1781 skulle kallat Gustaf "en afgud, som
upphöjt sig på frihetens ruiner," under det alla andra
yttranden af skalden från denna tid visa, att han i Gustaf
såg fosterlandets räddare? Och slutligen, kunde det undgå
Kellgren, att om Gustaf vore Augustus, så måste man i
skalden sjelf se Propertius, och kan man verkligen tro, att han
då om sig sjelf skulle säga, att hans själ, af naturen böjlig,
kunde sänka sig ned till smickret? Vi förmoda, att denna
teckning icke betyder annat, än hvad den ger sig ut för
att vara: en teckning af den romerske skaldens ställning
till dennes kejsare; och dermed allt2). Atterbom kommer i
2) Man har som bevis äfven anfört intagandet i St. Posten af
artiklar, hvilkas innehåll måste vara af en för konungen misshaglig art;
men, som vi längre frani skola visa, äger man icke rätt att anse
Kellgren ansvarig för alla i tidningen intagna artiklar, allraminst under
första åren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
