Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
’STOCKHOLMS-POSTENS FÖRSTA ÅRGÅNGAR.
Samma år St. Posten började att utgifvas, hade
Voltaire aflidit på våren. Detta gaf St. Posten anledning att
esomoftast prisa den hädangångne och tadlande uttala sig
öfver katolska presterskapets ofördragsamma nit, att äfven
efter döden förfölja honom och nedsvärta hans minne.
Sannolikt blef häraf en insändare föranledd att offentliggöra
en anekdot om Voltaire och hans beryktade Pucelle,
hvilken anekdot, föga hedrande för skalden, inledes med
några reflexioner, i hvilka säges, att Voltaires skrifter icke
öfverensstämma med förnufib och gudalära, samt att han
med sitt snille genom en bitande qvickhet ofredat sådana
saker, som böra åtnjuta helgd (n:o 15). Redan nästa nummer
svaras det, att Voltaire är ett af de största snillen, af hvilka
menskligheten kan berömma sig, att hans skrifter på ett
förtjusande sätt visa sin öfverensstämmelse med förnuftet,
om än de icke öfverallt stämma öfverens med en religion, i
hvilken man håller förnuftet fånget under trons lydnad; att han
väl hade sina fel, men att man, trots sådana, bör älska stora
män, samt slutligen, att hans Pucelle, skrifven i hans
ungdom för att roa hans vänner, icke var ämnad att tryckas,
samt att i densamma "de skandalösa utlåtelserna" äro
inflickade af andra. Motståndaren försummade icke att
påpeka svagheterna uti denna förklaring (n:o 27—28), men
Posten hade under tiden börjat en ny kamp med en annan
motståndare, som kallade sig "Redlig frimurare på landet"
och i "Dagligt Allahanda" yttrade sin förtrytelse deröfver,
att den gudlöse Voltaires minne varit föremål för en fest
i en fransk frimurarloge. Mot denne motståndare yrkades,
att den, som kallade Voltaire gudlös, betedde sig lika
ursinnigt som den, hvilken ville kalla en turk gudlös derför
att han icke trodde på Mahomet. Voltaire, hette det, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
