- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
143

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VETENSKAPLIGA OCH VITTRA ÅSIGTER. ’ 143

med poesien 7)." Det är märkligt att se, huru Kellgren, med
den lifligaste kärlek till vitterheten, i sjelfva verket
förringar dess värde, just under det han anser sig som mest
upphöja den. Förmodligen ansåg han sig endast derigenom
kunna bibringa allmänheten en riktigt hög föreställning om
poesiens förträfflighet, om han .bevisade huru stor praktisk
nytta den medförde. Också anfördes det ju som en af
Vol-taires stora förtjenster, att han "infört filosofien" i alla slag
af literaturen. Man tyckes aldrig hafva gjort sig de nära
till hands liggande frågorna: var poesien icke poesi, innan
filosofien i den infördes? var det filosofien, som först gaf
poesien ett värde, hvilket hon icke ägde i sig sjelf? Man
såg icke, att, om man gjorde till poesiens högsta uppgift,
att predika vett och goda seder, man beröfvade henne all
sjelfständighet och förnedrade henne till filosofiens och
moralens tjenarinna. Och uppsteg någon gång en aning härom,
så lugnade man sig med den reflexion, att poesien framställde
de sedliga sanningarna i en mera behaglig och tilltalande form,
och kunde säkrare göra intryck, än den torra sedoläran, ocli
derföre hade mera förtjenst än denna. Härmed ville man
ingalunda hafva sagdt — hvilket dock varit följdriktigast — att
poesiens högsta arter voro den positivt didaktiska poesien,
lärodikten, och den negativt didaktiska, satiren. Man
fordrade endast något upplysande, något sedeförbättrande
i hvarje dikt. Nå, det hade man icke heller så svårt för
att finna, och detta gaf styrka åt teorien. I epos bestod
detta, om icke i annat, så i vackra inströdda sentenser, i
anslåendet af fosterländska tänkesätt; uti komedien
bestraffades lasten och narraktigheten, och i tragedien förhärligades

7) 1780 11:0 181, 209.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free