Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VETENSKAPLIGA OCH VITTRA ÅSIGTER. ’
149
föröka en så hastigt mogen reputation." På detta svarade
Itellgren icke.
I sammanhang med redogörelsen för dessa Kellgrens
ästetiska åsigter, må äfven meddelas hvad han,
sekreteraren i sällskapet Utile Dulci, pristagaren i
Vitterhetsakademien, tänkte om dylika prisutdelande vittra sällskap.
Redan i årgången 1781 finner man en artikel öfver detta ämne
(n:o 283), hufvudsakligen gående ut på att bevisa, det dylika
sällskap aldrig skapat skalder af första rang. Utförligare
behandlades ämnet 1782 (n:o 269 och följ.) i en uppsats,
"Om Vitterhets-akademier, deras förmåner och brister."
Hos étt groft och tungsint folk, som ej ännu vet att
värdera de vackra vetenskaperna, kunde ett dylikt sällskap vara
nyttigt, men valet af ledamöter måste ske med stor
urskiljning och tillräckliga penningemedel vara anslagna.
Om regentens protektion yttras, att den kan gagna, ’"om regenten ej
blott inskränker den dervid aifct låna henne sitt namn, utan tillika
gifver henne en verklig uppmuntran, hedrar dess sammankomster med
sin närvaro, dess flit med sitt bifall, dess arbeten med sin läsning och
vid sitt hof ej missvårdar att någon gång med aktning omtala vittra
författare och deras verk. Med ett ord: om han i sjelfva verket har
smak för vitterheten och älskar dess idkare. Men också, på andra
sidan, torde vara önskligast för akademien att regenten icke vidare
må utsträcka sin åtgärd. Ty börjar han äfven att inmänga sig i dess
omdömen och granskningar; att föreskrifva dem ämnen, blanda sig i
deras val af nya ledamöter etc. så försvinner den frihet, som är så
nödig i dessa samhällen, och med friheten all håg att arbeta. Se’n
man gifvit sig en öfverhet, tänker man mera på att vinna dess behag
än det allmännas och efterverldens förundran: under maktens ögon
mister snillet den nerv, det förlitande på sig sjelft, som ensam
spänner det till höga utbrott: det smyger sig fram med dufvans
varsamhet, i stället att sväfva ut med örnens djerfhet. Dess öga,
förblän-dadt af majestätets glans, finner ej mera vägen till dagens höjder.
I stället att studera reglorna för det sanna och sköna, studerar han
furstens nycker. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
