Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
’STOCKHOLMS-POSTENS FÖRSTA ÅRGÅNGAR.
Som bevis härpå skildras förhållandena i Franska
akademien. Bristerna tecknas på följande sätt:
"Betraktar man nu tillika de åtskilliga missbruk och ölägenheter,
som åtfölja alla dylika samfund, fel som äro grundade i sjelfva deras
natur, lär man lätteligen medgifva mig, att det bästa man kan göra,
sådan vitterheten en gång hunnit till ofvan omtalta period, är att
åter upphäfva dem. Samma inrättning, som i förstone bidragit att
uppväcka snillet, skall i längden blifva ett hinder för dess fortfarande
tillväxt. Så snart de akademiska auktorerna utgifvit arbeten i flera
slag och dessa arbeten med rätta vunnit allmänhetens bifall, strax
göra de häraf den falska slutsats, att deras smak och stil måste vara
den enda goda, sanna och oföränderliga, att allt hvad som viker
derifrån är felaktigt och fördömligt: då talar man ej om annat än att
stifta reglor för smaken och att stadga språket. Huru är det möjligt
att orimligheten och skadan af. en dylik föresats ej faller hvar och en
Ögonen? Huru litet måste man ej hafva tänkt på dessa sakers natur,
a man ej iinner, att smaken måste förvandlas äfven hos en och
samma nation, allt efter dess olika lynne, regeringssätt, seder och
upplysning; att stilen måste förändra sig efter hvar och en författares
karakter och känslograd; och att språkets stadgande, som dock aldrig
blir möjligt, vill säga detsamma som förbud mot dess tillväxt och
förbättring, så mycket mera orimligt-i fall det ännu är ohyfsadt och
fattigt. Supponera att en svensk vitterhets-akademi i Runii tid kunnat
lyckas med att stadga vårt språk och vår smak, hade icke derigenom
skett vitterheten en stor tjenst? Och hvem svarar mig för att vår
smak på hundrade år härefter ej skall kunna vinna lika mycket i
städning och utvidgande, vårt språk lika mycket i rikedom och* behag,
som det skett på det förflutna seklet? Hvad mig angår, är jag
fullkomligen derom öfvertygad, och att blifva det behöfver man ej mer
än att se hvad förändring de undergått se’n Dalins tid. Utan tvifvel
finnes en god och en elak smak, likasom det finnes verklig skönhet
och fulhet; men att påstå det den goda smaken ej är mer än en, och
att all annan är falsk, oriktig, förkastlig, är detsamma som att säga:
denna flickan är vacker, hennes åtbörder äro passande, hennes röst
är behaglig; derföre är hon den enda skönhet i verlden; derföre äro
alla ansigten fula, som ej hafva samma "drag; derföre skicka sig alla
fruntimmer illa, som ej förena sina uttryck med samma rörelser;
derföre måste hvars och ens röst hafva samma inflexioner, samma
höjningar och sänkningar, deras organ må af naturen passa dertill eller
icke? Sådan är deras logik, som. vilja ^adga smak, stil och språk.
Och hvarföre har man ej med lika skäl sökt att stadga fysik och kemi,
konster och manufakturer?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
