Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
’STOCKHOLMS-POSTENS FÖRSTA ÅRGÅNGAR.
det var, enligt hans mening, att slå sig till riddare på
stackares bekostnad, och äfven Atterbom gör anmärkningar
mot Kellgrens "böjelse att öfver höfvan sysselsätta sin
kritiska lagskipning med småförfattare och småverk" 4). Det
är onekligt, att en sådan böjelse synes hafva funnits. Den
hade väl till en del sin grund uti sträfvandet att
underhålla och roa publiken, som då kanske mera än nu fann
nöje i pecoralier 5); men osannolikt är det icke, att äfven
Kellgrens nit och värma för svenska vitterhetens förkofran och
heder hafva härvid bestämmande inverkat. Kunde icke
under en tid, då landets egen konung, biträdd af fosterländskt
sinnade män, med makt och möda sträfvade att höja den
4) Detta sker med mycken hofsamhet i "Siare och Skalder" Yl. 2 s.
87. På andra ställen deremot är han strängare i sina omdömen, och
Malmström afskrifvet och instämmer. A. tadlar, att Kellgren ur de
aflägsnaste landsorts-vrår framdrog "förbrytare på vers och prosa, som
väl aldrig drömt om något rykte i vitterhetens häfder, men deremot
gick omkring Lidner, äfvensom i det längsta kring Thorild, liksom på
strumplästen eller kring glödheta kol." — I sjelfva verket har
Atterbom-här på god tro upptagit Thorilds egna beskyllningar mot Kellgren i
"Critik öfver Critiker." Det förefaller dock obegripligt, att man
kunnat glömma, att Thorild först blef bekant för allmänheten genom
polemiken med Kellgren, och att denna polemik började, innan Thorild
låtit trycka en vitter rad. Huru kan man "i det längsta" på
strumplästen gå kring eri författare, om hvilken man icke vet, att han är
författare? Afses härmed Thorilds senare arbeten, så skall följande
framställning visa, både hvilka som anmäldes, och hvarföre de, som icke
anmäldes, förbigingos. — Om Lidner se kap. YII.«
5) En insändare i n:o 82 år 1779, hvilken berömmer St. Posten
såväl för den dristighet, hvarmed den framfört många nyttiga
sanningar, som ock för dess kritiker, hvilka "fastän ibland bittra, icke sakna
anledning", uppmanar Posten att utesluta den långa förteckningen på
resande samt lemna alla notifikationer åt Dagl. Allahanda, men i
stället "uppfylla de lediga rummen med recensioner af sådana dråpliga
tal, som kgl. hofpredikanten Mannercrantz, auditör Hanell och flera
hållit."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
