Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THORILDS UNGDOMS- OCH STUDIEÅR.
193
I Lund aflade han ingen examen och idkade troligen
icke heller egentliga examensstudier. Heurlin menar, att han
då ännu icke utstakat någon plan för sin framtid. Sedan
Hylander 1779 och Heurlin 1780 lemnat Lund, blef honom
vistandet der mindre angenämt. Förhållandena voro honom
för små, han tyckte sig "moraliskt död i denna lärdomens
öken," der dessutom umgängeslifvet var tvång och pedanteri,
ingenting "fritt och välvilligt, och der man roade sig med
att observera hvarandra och uppsnappa hvisknyheter." Men
liksom denna tid hans blyghet låg i strid med
sjelfförtro-endet, så kände han sig å ena sidan af en stark lusta dragen
till offentligheten, under det han å andra sidan ännu för
densamma skyggade tillbaka. Han skrifver till Heurlin (12/ i o 80):
"Ack trogne vän, om det stod i min makt: jag skulle i morgon
med den ädle och djupsinnige Spinoza förgömma mig i en dal, i en
vrå af den oändliga naturen – der göra en Gad af det gudomliga
inom mig sjelf — sublima dårskap! — Lefva af mitt eget lif (det
räcker till!); stiga upp på närmaste höjden, utgjuta öfver jorden, från
mitt hjertas fullhet, välvilja, välsignelse, brinnande kärlek; i sokratisk
sällhet, i platonisk förtjusning, förtära mig, dö! Närmaste byarne
skulle välsigna mitt minne."____
Vän! jag duger hvarken för Stockholm, eller för hvad man kallar
"verlden." När skulle jag bli försigtig? En dygd, som bestrider
min själs grundkrafter, friheten, öppenheten! Eller, när skulle andra
dömma mig rättvist? — i fördomarnas land, rättvist? — Nej, nej!
Man skall häckla mig, obelöna mig, utesluta mig, krossa mig, göra
af mig — ett stycke Rousseau. Han var öm som en Heloise och vis
som en Seraf; men kallade sig en skugga, och predikade om skogarne.
Man skall skicka en dum prest, att "omvända" mig — ja väl, så ma
det heta — omvända mig från dig, Gudomliga Sanning! ocli från
dig, Alltupplifvande Natur!
A andra sidan ådalägger han ett nästan feberaktigt
intresse för hufvudstaden, och han öfverhopar med frågor
den dit anlände Heurlin: "Men hur är det att andas denna
förtrollade luften? Beskrif mig första intrycket af denna
Ljunggreu. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
