Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THORILDS UNGDOMS- OCH STUDIEÅR.
203
lefver i allt. Han är alltings heliga kraft och skönhet.
Han lefver, han andas omkring dig, han lockar dig i den
annalkande vårsolen. Hvem om ej han är varelsen af all
naturens skönhet. Lär älska honom, den allefvande Guden,
redan i en blomma, tillbedja honom redan i ett stoft" 5).
Naturdyrkan och Guds tillbedjan sammanfalla. "Der du
finner den högsta fullkomligheten för dina sinnen, der
uppenbarar sig Gud mest för dig, der bör du alltså mest tillbedja
honom." Kan du icke tillbedja honom i filosofiens ljus,
så "tillbed honom då lättare — och derföre ljufvare — i
blomman, i aftonrodnaden, i vännen, i älskarinnan, i den
vise" 6). "Den skönhet, den kärlek af Gud, som lefver i
naturen, det är, i hans väsendes eviga, uppenbarade sanning,
den, i ljufva heliga rörelser, tillber ock jag 7).
Gud yttrar sig i naturen som Kraft, lif, rörelse, och
som Harmoni, ordning, skönhet.
är att betrakta såsom Guds egen utveckling, och hvarje särskildt
ändligt väsende såsom ett — uppkommande och försvinnande —
moment deri. Thorilds spekulativa lära är sålunda strängt panteistisk."
— v. Brinkman, som 1806 mycket umgicks med Thorild i Greifswald,
skrifver 1833 i ett bref till Tegnér: "Sjelfva Thorild, hvilken, såsom
Leopolds motkämpe, blifvit så högtidligt firad af fosforisterna, var
kanske ännu djupare invigd i dåtidens franska religionsåsigter; och
när Geijer höll på att göra honom till en renlärig kristen, kunde jag
ej underlåta, att genom ett långt bref hejda hans fromma ifver,
emedan jag, i anseende till min förtrolighet med Thorild under hans
senaste lefnadsår, uppriktigt kunde försäkra, att han då ännu
fullkomligt åtnöjde sig med ett 5?V xal nuv, och både i skämt och allvar, ofta
brydde mig med mitt behof af en personlig Gud. Kristendomen åter
förebrådde han alltjemt, att nu snart under ett par årtusenden hafva
förlamat snillets ädlare fritänkeri, och grumlat mensklighetens
naturtrognare känslor." — H. Wachtmeister, "Bidrag till G. v. Brinkmans
Biografi och Karakteristik," Bilagor s. 31.
5) Atterbom s. o. s. 63—65.
6) Atterbom s. o. s. 88.
7) Ur ett otryckt bref.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
