- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
213

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

THORILDS UNGDOMS- OCH STUDIEÅR.

213

styrker ytterligare, att denna lycksalighet består icke så litet
i ett känslofråssande:

"Men den Vise — hvar bor han? I Naturen; hennes Konung —
ty äger man icke allt hvad man njuter? är man icke hemma, der
man har sitt egentliga väl? och råder man icke, der detta välet är
det man vill? Naturens Konung, för hvilken all skönhet är; åt hvilken
hvart kreatur ger en offerskatt af sitt lif, sitt behag, sin dyrbarhet;
fri, följd af lugn, sjelfstor, lik Gud: så genomvandrar han tingens rika,
uppfyllda, blomstrande nejder; och kallar dem sina — ty hans sinnen
hafva intagit dem. Han ser från en klippa, under den tysta granen,
ut genom den oändliga lifs-rymden; ser sin fullhet; åtrår ingenting,
känner några lyckliga tårar — och välsignar. O, denne Vise! denne
Konung! som gör rätt åt allt och alla! Är han ej Guds vän och
förtrolige? Delar han ej hans vilja, h ans salighet, såsom han andas
hans väsende"? 7)

I detta system, om vi så få kalla det, för hvars
grunddrag vi här sökt redogöra, återfinna vi flera af de förnämsta
tidsidéerna, men i Thorilds fantastiska och originella anda
brutna i nya former. Det saknar icke sitt intresse att se
huru under gången af den brefväxling, ur hvilken dessa
utdrag äro gjorda, Thorilds tankar allt mer och mer klarna;
men på samma gång stiger han i egen föreställning, och i
samma mån sjunker vännen. Till en början äro båda hvarann
mera jemlika, och Thorild uttalar till och med sin förundran
öfver, att finna Heurlin "uppfaren" till Thorilds egen "region
af intellektuelt lif;" men snart får Heurlin veta, att han är
ett stycke bakom Thorild, och slutligen finner Thorild det
omöjligt, för att icke säga onödigt, att lyfta honom upp
till sig.

Det visar sig ock, att Thorilds filosofi i denna sin böljan
har en starkt subjektiv färg, beroende deraf, att han aldrig
ett ögonblick glömmer, att det är han, och ingen annan,

7) Atterbom s. o. IV s. 99.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free