- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
214

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

THORILDS UNGDOMS- OCH STUDIEÅR. 214

som lyckats lösa verldsgåtan. Hvad helst han för vännen
utreder, slutar han gerna med ett den vises förherrligande,
och denne vise är Thorild sjelf. Han säger visserligen, att
han på denna höjd "andas med några få utvalda varelser,"
men snart märker man, att han i egen mening intager en
ståndpunkt, der han befinner sig mer och mer ensam. Han
har funnit det, som verldens vise förgäfves hafva sökt, och
hvilket, äfven om de funnit det, de likväl icke igenkänt,
eller hvars anblick de icke förmått uthärda. "O, eviga
Natur! huru få äro de, som intränga i ditt innersta, det
heligaste af ditt tempel, och der smaka den all-lefvande
Gudomens fullhet! — Plato var der, men svindlade. Newton
var der, men såg blott höjderna och bredderna; såg väl
den oändliga kraften, men blott med ett mekaniskt öga.
Hans själ igenkände icke Gud, efter han redan hade en
sjelfgjord" (N. var, som bekant, bibeltrogen). Från denna
höjd ser Thorild ned på menniskorna med en blandning
af ömkan och kärlek. De hafva väl, hvar inom sin krets,
sina skönheter, sin grad af det gudomliga, men i jemförelse
med honom äro de "djur" eller "dårar" eller, mildast taladt,
"barn." Löjligast, men också mest karakteristiskt,
framträder detta i ett bref, hvaruti han förklarar, att han icke
vill hafva någon annan post än den, att vara "Konungens
vän," ehuru han är tveksam om det icke är -för stor
nedlåtenhet af honom, den vise, att knyta vänskapsförbindelse
med en konung; han besvarar emellertid möjliga inkast
sålunda: "Vi måste, min vän, arbeta för tusende lapprin,
åt hvilkas barnslighet och onytta vi le i vår själ. Denne
Kungen är sjelf ett barn, och alla hans undersåtare likaså.
Visserligen är han ett qvickt barn; och det är alltid något.
Men måste den vise leka med barnen? Ja: för att vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free