- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
219

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

THORILDS UNGDOMS-* OCH STUDIEÅR. 219

grund. Han deklamerade gerna om sitt oberoende, sin
ömtåliga heder, men skydde icke att lefva på andras
bekostnad. Med ett ord, han lät vanligen hänföra sig af sin
stämning och lydde den blindt. Stundom slog dock känslan
öfver i affektation, liksom stilen i svulst och onatur, och,
för att göra motsägelsen fullständig, stundom underordnade
sig känslan en lugn och kall beräkning. Man finner sålunda,
att hans stolthet icke hindrade honom att smickra, då han
ville vinna något, och att han, för det "egna välet," kunde
dagtinga med sina grundsatser. Kanske får man icke lemna
utan afseende, att hans filosofiska uppfattning af moralen icke
innebar en fullt betryggande motvigt mot frestande
känslohänförelser.

Alla, som tecknat Thorild, hafva visserligen omnämnt
hans gränslösa högmod, men betraktat det som en bisak,
utan nämnvärdt inflytande på hans karakter och lefnad.
Atterbom omtalar det ofta, men ställer det gerna i en
förmildrande dager. "Ingen dödligs karakter," heter det, "är
utan något lyte; hans var ett öfvermätt af sjelfkänsla och
stolthet, hvilket han under sin stridsbana, till motståndarnes
synnerliga fägnad, gång efter annan obekymradt blottade i
uttryck, som gåfvo dem ymnigt vatten på qvarnen. Men
sjelfva detta fel visar sig öfverallt såsom ett fantastiskt
begrepp om snilleshöghet och ärlighet, aldrig såsom en
inbilskhet för enskild räkning, aldrig såsom en högmods-druckenhet
öfver sitt jag såsom sådant"5) Oss synes det dock, som
om denna "stolthet," synnerligast emedan den var parad
med fåfänga, icke varit så alldeles oskadlig, utan haft rätt
menlig inverkan både på menniskan och skriftställaren; och

») Atterbom s. o. IV. s. 123 -4.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free