- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
231

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1782,—1783.

231

nu hade sällskapet uttryckligen uppstält ett accessit jemte
första priset; och då Thorild underkastade sig täflan,
underkastade han sig dermed äfven möjligheten att erhålla det
förra.

Hade han sålunda fullkomligt orätt i detta sitt första
yrkande, hade han deremot så mycket mera rätt i andra delen af
sin förklaring. Likväl icke så till förståendes som skulle
Kellgrens omdöme öfver Thorilds dikt varit ogrundadt; enhvar,
som fördomsfritt genomläser denna dikt, måste erkänna, att
man icke kan mera träffande, än Kellgren det gjort, beteckna
"Passionernas" både förtjenster och fel, ja, ur strängt ästetisk
synpunkt, kunde ett vida skarpare omdöme öfver dem fällas.
Men det skäl, hvilket uttryckligen angifves såsom hinder
för tilldelandet af högsta priset, är ohållbart. Och mot detta
vände sig Thorild med sitt snilles hela skärpa i bevisning.
Att den orimmade versen, redan som sådan, vore förkastlig,
var en fördom, lika falsk som att den daktyliska versformen
vore smaklös, derföre att ej fransmännen begagnat den.
Det var också naturligt, att Thorild icke kunde gilla en
så godtycklig uppfattning. För honom var rimmet en
boja, ett hinder för fantasien att fritt svinga sig upp i det
sublimas rymder; han vederlade slående de gjorda inkasten,
att en orimmad poesi vore vådlig och onödig. Dock erkände
han äfven rimmets rätt, och fordrade endast, att ett poem
skulle bedömas oberoende deraf, om det vore rimmadt eller
orimmadt.

Förklaringen är, som vi sagt, hållen i höflig ton, ehuru
höfligheten är ett genomskinligt omhölje, kastadt öfver en
stark sjelfkänsla, öfver ett, om ock dämpadt, missnöje med
anmärkningarna. Thorild förklarar sin vördnad för den ton

af fri och upphöjd rättvisa, som råder i sällskapets
gransk-*%

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free