- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
232

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232 STRIDEN EMELLAN KELLGREN OCH THORILD.

\

ning, han säger, att det samma från sin ståndpunkt dömt
rätt, men det är icke endast i fråga om orimmet han vägrar
att erkänna dess dom, han låter förstå, att äfven de öfriga
fel, man trott sig i hans täflingsskrift böra anmärka, kunde
från en annan och högre synpunkt möjligen befinnas vara
förtjenster i stället för fel: "sjelfsvåldet naturens frihet,
förvillelsen passionens språng, mörkret höjd och djup,
trögheten vigt, de kalla utropen själens glöd." Denna högre
synpunkt var naturens, den högsta kraftens, den högsta
skönhetens. För det vackra, det goda, det ädla må, säger
Thorild, reglor gälla, men han drager i tvifvelsmål, att
sådana kunde gifvas för det sublima, det osedda, det originella,
det hänryckande, det gudomliga.

Atterbom uttalar den önskan, att sällskapet hade i en
vänligare ton svarat Thorild och anser honom dermed hafva
varit vunnen 7). Yi tro icke, att man uppnått detta mål,
eller, om det ernåtts, att denna försoning blifvit af lång
varaktighet. Thorild och Kellgren voro allt för oförenliga
naturer, och den förre kunde icke länge hafva trifts i ett
förhållande, der han icke varit den obestridt herrskande.
Hvad åter sjelfva förklaringen angår, så, ehuru vi fulleligen
uppskatta den på engång upphöjda och höfliga tonen i
densamma, ja, vid läsningen nästan känna oss dragna öfver på
den högsinte ynglingens sida, få vi derföre icke förgäta,
att den lästes med andra ögon af dem, till hvilka den var
stäld. De hade trott sig göra den för dem okände förf.
fullaste rättvisa, trott sig till och med visa honom stor ära
genom sjelfva det sätt, hvarpå de motiverat frånkännandet,
för denna gång, af högsta priset. Och nu trädde han upp

7) Atterbom s. o, IV s, 190.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free