Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 STRIDEN EM-ELLAN KELLGREN OCH THORILD.
satt ett accessit, att i alla Akademier brukade utdelas
mindre belöningar "ej åt medelmåttan, hvaröfver man
vida upphöjt "Thorild, utan åt snillen, hvilkas bemödande,
fast ej i alla delar lyckligt, dock varit det i de flesta. "Det
hade," sade ins. "varit orättvist af sällskapet, att tilldöma
högsta priset åt ert arbete, då man funnit det äga så
betydliga fel; men ännu mera orättvist, att ej tilldöma det
något, sen man utmärkt berömt det för skönheter af första
rangen." Derefter fortfor han:
"Det är vackert, att en författare föresätter sig
fullkomligheten, men det är törhända utan exempel, att någon ännu hunnit
den vid första försöket. Det är sällsynt och hedrande för en yngling,
att af upplysta domare få höra ropas: Se här är en, som hunnit
målet närmast; men det är en oerhörd förfining eller rättare
förgröfning af högmod, om han ropar tillbaka: "Jag förkastar, er
belöning; den förnedrar både er och mig; I borde gifvit mig den
högsta eller gifvit mig ingen; I hafven dömt mig efter vissa lagar
och jag förnekar alla lagar. Jag vädjar till en högre domstol, till
det fria och urskiljande publicum, som jag hoppas skall döma mig
efter sanna grunder och icke efter smak, förnuft och reglor: Ty hvilken
tid och krets har ej sitt förnuft och sin smak och sina stadgar?
Ut-fästen derföre den belöning, som I ämnat mig, och som jag ej kan
emottaga, utan förkrosselse, denna halfva belöning, som skadar edert
ändamål, hugnar medelmåttan och förnedrar snillet, utfåsten den för
den bästa kritiska Afhandling om Reglornes värde i de sköna
konsterna, som ej hafva några reglor." — Hvad tror ni väl M. H., att
det urskiljande publicum skulle säga om ett dylikt svar? Det skulle
kanhända tro, lika som ni, att edra domare gjort er orätt, — om ej
genom sin granskning, dock genom sitt beröm; ty det är i sanning
tvifvelaktigt, om så litet förnuft och så mycket högmod nånsin varit
förenadt eller kunna förenas med ett verkligt snille."
Man ser, detta svar är egentligen blott ett uttryck af
harmen öfver Thorilds uppträdande mot sällskapet och
framhåller det oberättigade och oskickliga deri. I sak innehåller det
ingenting annat, än påståendet, att Thorild gjort sig skyldig
till en motsägelse, då han vädjat till publikens domslut, enär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
