Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
STRIDEN EM-ELLAN KELLGREN OCH THORILD.
det berättigade i förebråelsen för origtig tolkning af
sällskapets mening. Han svarade derföre i n:o 66 8):
"Det är ieke mycket, som kan upptagas i detta stycket. Det är
för partiskt för att kunna upplysa eller skada. Jag kan icke förbjuda
någon att se med sitt öga, så skumt eller klart det må vara. Men
oredlighet är ett förkastadt vapen. Man borde hafva mera vördnad
för det allmänna, för sig sjelf, för sanningen.
Jag har icke häftigt beklagat mig: och jag behöfver det icke:
jag har blott talt. Mitt lidande är icke farligt: en förklaring
tillintetgör det. — Jag upphäfver inga reglor: De äro alla i sin grad,
en fullkomlighet: men det uteslutande och despotiska, tvånget,
fördomen i dem: är hvad jag bestrider. Erkänner den inga, som
appellerar till det högsta sannas och skönas? till naturens? till
passionens och snillets? — Anmärkareii rycker alla mina tankar ur sin da g,
sin gladhet och förmildring. Han upptar en sida och förblindar sig
för den andra. Detta är den vanliga kritik-konsten. Jag älskar den
icke. Den är uppenbart för låg.
Men det vigtiga misstaget är i frågan om belöningen. Den rörer
mitt hjerta; och äran att hafva det rättrådigt, är mig mera dyrbar,
än hela poetens. — Jag betygar, att jag ej anser någon belöning för
så’ liten, som ej bör emottagas med erkänsla; den är alltid ett
uttryck af godhet. Men den minsta, eller den högsta, hjelpa lika en
styckad ära. Kan denna blifva en belöning? Aldrig! minst en
publik; minst i en konst, som icke duger utan för fullkomligheten; der
arbetet måste vara förträfflighet, nöjet förtjusning, dess ära beundran.
Jag vet, likasåväl som anmärkaren, att Accessit gifves genom hela
Europa: men alltid för en po ner ad grad af fullkomlighet; aldrig med
ett stympadt bifall. Ett enda Men, i en publik belöning, måste
revoltera livar ädel.... Ofverväga felen, såsom, i närvarande fråga, hos
mig genom upphäfvandet af den antagna smaken och lagarna: så gif
en sträng granskning, och en uppmuntran, om man behagar, till ett
snille, hvars namn ännu ej kan uthärda glansen af en egentlig
belöning! Ofverväga skönheterna, och dessa finnas ej oblandade i de
första mästerstycken, så se och hedra endast dem: ej af svaghet,
men af storhet; ty den, som kröner, bör synas -kröna en fullkomlighet.
8) Större delen af denna skrifvelse har äfven Atterbom aftryckt,
men han har alldeles obehöfligt omkastat delarnes ordning. Om man,
för att gifva ett begrepp om denna omkastning, ville med siffror
beteckna de olika delarne, så börjas hos Atterbom med n:o 6, hvarpå
följa 1, 2, 3, 9, 10, 4, 5, 7, 8, 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
