Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1782,—1783.
243
mina värdkrafter förqväfvas der. Då jag har frihet att välja en ägande
rätt, väljer jag ingen, eller en fullkomligare.
Ej derföre att jag icke känner vördnad för hvad Poliskammaren
pålyst, men jag tror, att man ej bordt pålysa något. Kammaren har
gjort väl att följa sin högsta regel af snygt och beqvämligt: jag
upphäfver den ej: men jag förkastar den. Hvar husägare är född
lagstiftare: sjelfrådare om sin trappa: han tar icke, utan ger lagar. —
Jag känner inga andra reglor än naturens, än den högsta snöns och
den högsta smutsens.
Skick, ordning, renlighet: hvad betyda dessa orden? Hvilken tid
och ort har ej sitt skick, sin ordning, sin renlighet! Man borde icke
fråga: är denna snön djup? Utan, är den varm, torr och beqvämlig?
Är den förmögen att bevara för snufva?
Den allmänt godkända Polisen: ja i Stockholm och Pettersburg!
men Lappland och Siberien och Grönland och Nova Sembla trifvas
gudommeligen oskottade. — Man hinner ej det ovanliga, utan genom
uppoffring af det vanliga, eller det skyhöga utan genom uppskutt
öfver det låga. Många vada i snön uppe till armarna, der andra ej
finna fotfäste: Flugan drunknar på thefatet, och der kan hunden
endast läppja. Jag ber för nu och alltid, att man vill bry sig om att
förstå mig. Om jag gör det sjelf — det är en annan fråga.-
husägare.
Denna, i sitt slag ypperliga, parodi borde kanske helst
varit oskrffven; men Kellgren hade under föregående fejder
lärt sig, att satiren var ett godt vapen, synnerligast mot
dem, som i allmänhetens ögon lemnade osökt anledning
till dess användande, och en sådan saknades ju icke hos
Thorild. Men om han trott sig dermed kunna nedtysta sin
motståndare, hade han bedragit sig. Thorild kände sig
• tydligen sårad, men hade den klokheten att skratta med,
ehuru han på samma gång uttalade sitt djupa förakt för
"löjliggöraren" och hans upptåg. Han svarade i n:o 74:
Poliskammaren och Husägaren.
Detta är onekligen en ganska glad invention. Här gifvas vissa
qvicka hufvuden, som icke resonnera, utan rasa. Man måste med dem
låta passera något. — Hvad skulle man säga om en, som företog sig
att trotsa en man i fulla vapen med ett fjolligt eftergörande af hans
airer? Skratta. Och stridaren, hvad skulle han göra? Le med åskådarne.
16*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
