Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1784.
289
det låga, högheten från det svullna, naturen från det
ostädade och konsten från tvåget." Det är denna menighet, mot
hvilken Horatius uttalat sitt förakt, och som väl kunde
förtjena kallas njugg och jäfvig. Derpå utbrister han:
"Jag skall återtaga dessa ord, när man visar mig exempel af
något enda sammanskott, som svenska menigheten gjort till vitterhetens
befordran, en enda auktor, som den belönt, ett enda vittert arbete,
som utan trug och prångel med prenumerationer och subskriptioner
vunnit så stor afgång, att förf. ej allenast blifvit skadeslös för förlaget,
utan äfven dervid erhållit någon lönande vinst. Det är svenska
konungahuset, som framlockat, uppmuntrat och belönat svenska snillen.
Hvem gaf stiftning och fond åt en Vitterhets-Akademi i Sverige?
Hvem kallade Dalin till heder och lycka? Hvem uppreste hans
minnesvård? Var det svenska menigheten? Och emedan jag tvingas
att tala om mig sjelf, och att försvara mig emot den löjliga tillvitelsen
att vara otacksam mot menigheten för välgerningar, som jag ej njutit,
så frågar jag då: Hvem är det jag har att tacka för alla fördelar i
min .lefnad (jag tillstår det, alltför stora mot min ringa förtjenst)?
Ingen annan än den, som i snille och smak, så väl som i makt, är den
förste i sitt rike. Och jag skulle ej hafva rätt att önska mig hans
bifall som den största belöning. Och jag skulle ej utan ett lågt
och nedrigt smicker kunna värdera en stor mans omdöme
(regerande eller ej) framför en vacklande, oförståndig menighets lagrar ?..
Synes det ej, som man en tid börjat anse för smicker äfven det
lof-ligaste beröm, som sanning och tacksamhet våga tillegna sin konung?
Jag har i all min tid så litet bemödat mig att vinna menighetens,
uppmärksamhet, att jag, så mycket möjligt varit, sökt gömma både
min lefnad och mina skrifter för dess ögon, att jag sällan eller aldrig
tecknat mitt namn under de svaga försök, som undfallit min hand,
och att jag ännu är nog lycklig att hafva undandöljt det mesta för
hopen. Med några få kännares bifall och några få vänners umgänge
har jag skattat mig nöjd och lycklig. Om jag sådant oaktadt skulle,
som man behagat säga, vunnit någon aktning och vänskap hos
menigheten; om menigheten, mig ovetande, krönt mig med en
lager, som jag ej förtjent, och just derigenom bevist både sin
oskicklighet att döma och min rättighet att jäfva den; så
förklarar jag härmed, att jag nu och för alltid afsäger mig dess lagrar
och utber mig dess glömska. Men skulle några dess granskande
medlemmar hellre välja, att hädanefter som hitintills i tryckta papper
utösa ovett och försmädelser mot min person och mina skrifter, skall
mitt enda försvar blifva tystnad och förakt."
Ljunggren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
