Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1785—1791.
325
haft, ehuru sättet, efter min svaga daning, kunde förekomma mig nå
got tunghänd t. Jag brukar en impropre expression, men jag vill
icke förlora sviten af saken för att tänka opp ett ord. Hvar och en
har, som M. H. vet, sin lilla prudentia civilis. Men det, som
uppriktigt misshagat mig, är det ofatta förakt, som M. H. kastar på
Bäl-tiaden och dess autor. Jag har skrifvit en tämligen lång reparti
härpå, som jag likväl icke afskickat, och som jag hoppas M. H. skulle
hafva funnit tämligen i sin stil. Men jag har en princip, som jag funnit
befrämja mycket detta lefvernets rolighet, att äfven sjelfva sanningen
icke måste sägas, der hon tjenar till blott förbittring och icke till
förbättring; och som jag befarade, att mitt bref skulle, ifall det innehölle
sanningar, åtminstone innehålla flera af denna art’, så har jag hellre
valt att säga intet, än att säga något, som onödigtvis skulle brouillera
mig med en man, hvilken jag. i öfrigt högaktar och äfven admirerar.
Min Herres andra bref innehåller ett beröm, hvartill jag än mindre
borde svara, än till M. H:s kritik; och hvarpå jag icke kan svara det
M. H. fordrar. Jag mins ingenting vidare af min författning den
föremiddagen, då jag skref min ode, än att jag componerat den liggande,
och att de tre första versarne voro förut skrifna på prosa. En sak,
som jag hvarken förr eller sedan haft tålamod att försöka.
Det fägnar mig, om M. H. finner, att jag bemött Regnér
alvar-samt, och dock med billighet. Jag var nödsakad att göra mig sjelf
denna rättvisa, för att intet opprimeras af hans suffisanta ton, hvilken,
som M. H. riktigt anmärker, om någonsin annars, är odräglig hos den
oförmögna medelmåttan.
För öfrigt älskar jag så litet dessa literära debatter, som alltid
i mina tankar hafva något ynglingsmässigt och fåfàngeligt, att jag
som oftast gör min andaktiga bön till Apollo: gif frid i våra dagar!
När få vi se hvarandra? Jag skall räkna den dagen för en af mina
märkvärdigare, då jag muntligen kan försäkra M. H. om den vänskap
och sanna högaktning, hvarmed jag har äran att vara
Upsala d. 2 Dec. 1785.
Min Herres och Väns Ödmjuke Tjenare,
Leopoldt.
Den kyliga tonen i dessa bref är påfallande, och
artighetsbetydelserna kunna, åtminstone å Leopolds sida, icke
undandölja en misstämning, hvilken slutligen måste föra till
upplösning af det goda förståndet. Thorild var i sjelfva verket
mera vänligt stämd, men oaktadt all den admiration, han så
mycket omtalade, kunde han icke afhålla sig från nöjet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
