Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1785—1791.
329
för hans böjelse att vara honom "nyttig till nödtorftig
bergning." "Herr grefve Gyllenborg," säger han, "har icke
försummat att underrätta mig om det Hr Kgl. Sekr.
behagat göra för min skull." Leopold tackade för dessa prof af
Kellgrens rättsinnighet och bad honom fortfara med sin
välvilja, så länge Leopold gjorde sig deraf förtjent. Sin
ställning i Upsala skildrad© han på följande sätt:
"Jag skall icke beskrifva lÅin helsas och min lyckas tillstånd. De
äro sådana, att de i min belägenhet kunna kallas beklagliga. Mina
kreditorer äro egentligen de, som draga fördel af de 100 riksdalers
pension, hvarmed H. E. grefve Creutz tänkte att hugna mig, och
hvarmed de nu betala sig sina fordringar. Jag lefver till det mesta lika
blottstäld, i väntan af beständiga underverk för att subsistera;
tvungen att i allmänhet göra våld både på mitt ansigte och mina små
tillgångar, för att icke alldeles förtryckas af den allmänna medömkan;
nästan oskicklig i anseende till en förderfvad hälsa och beständiga
omsorger, att igenom något slags literär industri skaffa mig en
bergning, som sysslan icke gifver mig; par dépit opprimerad och
traver-serad i alla mina förslager af en corps, som under handen arbetar att
vräka ut den Lidénska inrättningen ur Akademiens sköte, eller
åtminstone att försvaga den; ändtligen äfven beständigt sängliggande,
men sängliggande för att pinas af en obotlig sjukdom, som icke dödar
mig, och som, långt ifrån att inskränka mina behof (hvilka den
snarare fyrdubblar), endast afstänger mig ifrån alla kraftiga medel att
soulagera dein. Sal. riksrådet grefve Creutz gjorde mig den äran,
att rätt alvarligen bjuda mig till Stockholjn. Hellre hade han kunnat
befalla mig möta sig i de saligas hemvist. Jag hade till den ändan
blott behöft att adressera mig till doktorerna, som längesedan synas
ledsna till och med att pina mig för intet.
För inig återst ir då ingen annan hjelp, än den, att dö: som jag
likväl — för att säga sanningen — icke kunnat vinna, ehuru jag
dertill användt alla de ringa tillgångar, jag kunnat äga, och alla de
doktorer, som jag känt i Sverige och i Tysklaud. Den dernäst vore,
att kunna lefva ber gad. Men det är jag icke utan 6 à 7000 årligen.
Hvar finner man bröd i öknen? eller vid en akademi, der man är
stängd ifrån alla ansökningar?"
Han utbad sig derpå Kellgrens förord för en sin
ansökan och frågade, hos hvilka, såsom varande de mest
betydande, denna kunde insinueras; personligen kände han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
