Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 . LEOPOLD. THORILD.
sällskap blef ett behof för konungen, som ofta sent på
aftonen skref honom till eller sände bud efter honom.
Leopolds märkligaste arbete under 1786 var
obestridligen hans inträdestal i Svenska Akademien. Till ämne
hade han valt akademiens valspråk: "Snille och Smak."
Talet, kanske det utmärktaste bland alla de inträdestal, som
höllos af de första aderton, läses i akademiens Handlingar
och i Leopolds Saml. Skrifter, hvarjemte Beskow derur
lemnar långa utdrag. Ett par sådana må dock tillåtas äfven
oss. Ett ställe i detta tal utvisar Leopolds tankar om Thorild,
efter det han gjort dennes personliga bekantskap. Sedan
förf. omnämnt tvenne afvägar för snillet, af hvilka den ena
består deri, att snillet underordnar sig fördomen och den
snäfva konstregien, fortsätter han:
Den andra består antingen i ett bemödande att höja sig öfver
förmågan, eller i en förmåga, som höjer sig öfver det tillbörliga. Man
har sett författare, hvilka ägt nästan alla egenskaper af snille, utom
den att styra och bruka det. Födde med ett slags misshag för det
sorgfälligare i alla saker, söka de mindre dugbarhetens visa
inrättning, mindre prydlighetens behag, än den spänning, som fordras för
att åstadkomma stora verkningar. De åstunda icke bifall, de vilja
beundras. Beröm, gifvet af en stående, en sittande läsare, smickrar dem
föga; det måste ske af en knäböjande. Deras stil saknar icke glans,
styrka och skönhet; de svinga sig opp i höjden, i sanning, på
eldsvingar; men det sken, de kasta omkring sig, ät något helt annat än
dagsljuset: det upplyser ej, leder ej, fägnar ej: det förstummar. Like
luftsyner, som irra präktigt omkring på himmelen, hvälfva de sorglöst
eldskroppen af sitt snille öfver alla ämnen, hvaraf blotta skymten kan
sätta läsarens inbillning på något sätt i häpnad; dessa ämnen må
antingen icke eller illa låta förena sig med hvarandra; bedaga ofta deras
minst behöriga sidor, och förakta gudomligen alla det granskande
vettets blygsamma erinringar.
Man må icke tro, att detta slag af svag urskilning är en
ofor-mögenhet af den arten, som genast faller en hvar i ögonen. Det är
så långt derifrån, att det minsta antalet af läsare der saknar
efter-tankan, som förlorar sig, under det att alla beundra inbillningens flygt,
eller sinnesrörelsen, hvilken utbryter med häftigheten af en ström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
