Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• 408
KELLGREN OCH STOCKHOLMS-POSTEN.
stycke poetiskt utfört sina förut uttalade tankar om
vitter-hets-akademier. Konung Örn, som blifvit utsedd till
foglarnes kung, emedan han hade de längsta klorna, beslutar
inrättandet af en vitterhets-akademi, men i stället för att
till, ledamöter utse sångarne, näktergalen, steglitsen m. fl.,
följer han det råd, som gifves honom af hans storvisir Ufven,
den der föreställer honom, att, om man toge sångare till
prisdomare, dessa lätt kunde blifva misstänkta för partiskhet,
hvarföre det vore bättre att taga sådana, som icke förstode
sång.
"Så sagdt; så gjordt — se der en akademisk sal,
Der kring ett aflångt bord, de vittra Ufvars tal
Sig redan samlat har, att hålla dom och val —
Hvem söng då? — Jo, dermed gick till uppå det viset,
Som allmänheten trott — hvar enda näktergal
Blef qvar i skuggan af sin dal,
Och herrar kråkor vunno priset.
Min läsare! du ren i skolan veta fått,
Hur menskan, som bland alla djuren
Allena har förstånd, dock ingen ting förstått,
Om hon ej lärt det sen af brodern kreaturen.
Exempli gratia: Hon lärt att bygga slott
Af bäfvern — vidare, hon spinna lärt och väfva
Af spindeln — vidare, hon plöja lärt och gräfva
Af svinet — vidare, att sätta sig klistir
Af storken — vidare, att äta, dricka, sofva,
Af... Gud vet hvilka nöt — I fall nu frågan blir,
Om icke vittra skrån må hållas för en gåfva
Af konung Örns förnumstige visir;
Så lär tillåtas mig att svara
Med Alis ord uti Zemir:
Min vän, det tör kanske så vara "
Troligen har Kellgren samma år skrifvit "Till en förnäm
herre, som skrifvit ett teaterstycke," en dikt, som man ansett
vara en mot Armfelt riktad satir, den der i sina anspelningar
icke ens sparade konungen. Böttiger har öfvertygande visat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
