- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
412

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

• 412

KELLGREN OCH STOCKHOLMS-POSTEN.

aftryckt hos Malmström. Han förklarade sig instämma med
de insändare, som antagit en hög försyn:

"Som, full af vrede, full af nåd,
Belönar dygden, lasten risar."

Men han vände sig mot optimisterna, som vilja
förneka plågan i plågornas och jemrens rike, som befalla
menniskorna tro sig sälla, då de, utan att knota, fålla tårar
under himlens tuktan. Derpå tilltalade han dem i denna
ironiska ton:

"När Holland under vatten stod,
Och tusentals Bataver dränktes;
Jag tillstår, öfver allt då tänktes,
Att verlden icke var så god;
Men som uti en allmän flod
Ej hela jorden nedersänktes:
Och, efter några mulna dar,
Sig vågorna tillbaka drogo.
Bataverna straxt verlden togo
För lycklig, som hon fordom var:
Ej de Bataverna, som dogo,
Men endast de, som lefde qvar."

Föröfrigt återfinner man Sjöbergs tankegång i dessa
Yoltaires ord.

"Det gifves intet ondt, säger Pope, alla särskilda olyckor bilda
blott det allmänna bästa. Det är ett skönt allmänt bästa, som är
sammansatt af stenpassion, gikt, förbrytelser och lidande af alla slag,
af död och fördömelse, liksom det ock synes mig en dålig tröst, när
Pope säger, Gud ser med samma öga en hjelte och en sparf dö, eller
då Shaftesbury frågar, hvarföre då Gud skulle ändra sina lagar för en
så eländig varelses skull som en menniska. Man måste åtminstone
medgifva mig, att menniskan har rätt att beklaga sig deröfver, att den
enskildes välbefinnande icke kan förenas med de eviga lagarne. Denna
lära framställer Gud såsom en mäktig men våldsam herrskare, för hvilken
det icke kommer an på några tusen menniskolif, om hans egen villiga
ändamål fordra dem. Men en sådan lära är icke tröstande, den är
förkrossande. Frågan om det ondas ursprung är och blir ett outredbart
virrvarr, ur hvilket ingen annan räddning gifves, än förtröstan på
försynen."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free