- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
432

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

• 432

KELLGREN OCH STOCKHOLMS-POSTEN.

I början och slutet af det här anförda höra vi
visserligen "den upplyste mannen" tala, vi finna ock att predikan
betraktas som ett andligt vältalighetsstycke, men, detta
oaktadt, torde uppsatsen kunna sägas innehålla mycket äfven
för vår tid behjertansvärdt.

Märkvärdiga i Stockholms-Postens historia äro Åren
1787, 1 788 och 1789, synnerligast det förstnämnda.
Kellgren höjde då djerft och oförskräckt upplysningens fana, i
fejd mot mysticismen och ordenssvärmeriet ; "en handling"
säger Geijer, "af både filosofiskt och politiskt mod."

Det var underligt i mycket, detta upplysningens
tidehvarf. Ingenting erkändes, som icke befans stå i
öfvens-stämmelse med förnuftet eller kanske rättare med
förståndet, intet, som icke af detta kunde fattas eller förklaras.
Då man med deismen utströk uppenbarelsen ur religionen,
hade man naturligtvis ännu mycket mindre miskund med
andesyner eller sådana folktrons skapelser, som troll, tomtar
m. fl. Det ansågs såsom en af den nya bildningens allra
yppersta frukter, att det ljus, hon på alla håll kastade
omkring sig, förskingrat dessa foster af medeltidens mörker.
Man gick så långt i sin ifver, att till och med de gamla
folksagorna betraktades icke blott såsom barnsliga och
dermed ovärdiga en så förståndig tid, utan äfven såsom
skadliga, emedan de underhöllo tron på det underbara. Denna
kamp mot vidskepelsen var ingalunda utan sin nytta, och
om densamma skulle åtskilligt godt vara att säga, derest
den gjort tillbörlig skilnad emellan det, som verkligen var,
och det, som icke var vidskepelse.

Men detta samma, af sin upplysning så stolta, tidehvarf
var på samma gång rikare, än något föregående, på yttringar
af de befängdaste vidskepelser, och de, hvilka mest bröstade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0446.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free