Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178:3—1789.
431
vnlgus. På lika sätt sluter sig svaret till Wingård, "Om
vårt fordna predikosätt/’ till en förut omtalad uppsats från
1782 4).
rMan må icke tala om det falska val af ämnen, som länge gjort,
att man uppehållit sig mer vid det öfvernaturliga, som bör vördas, än
det naturliga, som kan fattas, iner vid miraklerne, som förvåna, än
lärdomar, som förbättra, mer vid inbildningens än hjertats föremål. Men
i hvad orimlige former har man ej klädt dessa ämnen? An, for att ej
afvika från Guds rena ord, ej utspäda dess innehåll med
mennisko-tillsatser, har man nöjt sig med, att uppställa en lång samling af
Skriftens språk, i en annan ordning, än de der hvarandra följa, och
således ofta utan all ordning — än, för att skryta med en vidsträckt
lärdom, blandat utan anständighet det gudomliga med det verldsliga,
det kristna med det hedniska, ljus med mörker, påkallat Plato att
förklara treenigheten, anfört Ovidius i läran om skapelsen,
samman-bragt profeter, filosofer, apostlar och klassiske auctorer — än åter, för
att röja en inbillad rikedom i eget snille, utvalt ett enda språk ur
Skriften, ett enfaldigt uttryck af några få rader, uttänjt detsamma till
flere arks afhandling, dränkt dess styrka i en flod af ord, visat vigten
af hvarje bokstaf, delt och åter delt hvad ej ägt någre delar, och
sorgfälligt förklarat hvad redan förut ägt all möjelig tydlighet.
Hvad åter stylen egenteligen angår, tyckes den i andelig som i
verldslig vältalighet redan hafva varit allt, hvad den icke bör vara.
Huru länge har man ej sökt det konstlade och besynnerliga, innan
man stannat vid det enkla, naturens! Man har ej kunnat föreställa
sig, att det fullkomliga i alla slag vore det närmaste att tillgå, vore
det, som instämde med hvarje menniskas begrepp, som ingick i hvars
mans känsla. Häraf denna spända orientaliska styl, som så illa passar
till våra nordiska tungomål, dessa slösade bilder, som förvilla
förståndet, stora fraser, som ej säga något, tvungna liknelser, som ej lära
något, blomster, som qväfva tanken, utrop, som kyla själen, lagen
framstäld i epigrammer och evangelium i gåtor.
Lägger man härtill allt det tvungna i utförandet af hvad så
orimligt blifvit sammansatt, det våldsamma i rösten, det löjeliga i
åtbörden; så torde man häruti, om ej finna en ursäkt, dock igenkänna en
orsak, till den vackra verldens försummade kyrkogång. Kanhända har
man oftare ägt skäl att beklaga, än förifra sig deröfver. Det är
sannerligen svårt för en upplyst man, i fall icke omöjeligt, att hämta
uppbyggelse för sin själ på ett rum, der smaken, örat och ögat tillika
såras."
4) Se ofvan sid. 102.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
