- Project Runeberg -  Svenska vitterhetens häfder efter Gustaf III:s död / Första delen. Kjellgren. Leopold. Thorild. Till och med 1792 /
448

(1873-1890) [MARC] [MARC] Author: Gustaf Ljunggren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

• 448 KELLGREN OCH STOCKHOLMS-POSTEN.

ger medborgaren att vörda den bestämda religionsdyrkan,
hvilken den allmänna viljan upprättat, lika väl som den
bestämda styrelsen. Det visas, att häraf skulle följa, att
religionen blefve ett yttre band, som man blott af samma skäl,
som borgerliga lagen skulle vörda, men, säges det, den, som
endast i följd af verldsligt påbud vördar religionen, "har
ingen enda gnista af allt, hvad religionen tillhörer," och en
utförlig teckning lemnas af "en menniska utan religion, i
ett land, der religion är gångbar." Häri ligger dock så
tillvida ett missförstånd af sällskapets mening, som
Kellgrens yttrande, att hvarje medborgare bör respektera
statsreligionen, äfven om han hyser derifrån i någon mån
afvikande meningar, icke nödvändigt innebär, att den olika
tänkande saknar religion; deisterna t. ex. ansågo sig
visst icke sakna religion. — Granskaren klandrar derpå
öfverdriften i att kalla Locke den förnuftigaste man, jorden
burit, — en af de punkter, öfver hvilken äfven
"Danviks-brandvakten" gjort sig rolig — samt uttalar sitt tvifvel
om ändamålsenligheten af den valda tes- och
disputationsformen. Han öfvergår sedan till skärskådande af teserna.
Mot andra tesen bevisas med stor vidlyftighet, att
förståndet ingalunda regerar viljan, att sällskapet hade haft rätt,
om det sagt, att ett förderfvadt hjerta gör hjernan förvillad
och förblindar förståndet eller att ett dygdigt uppförande
leder till förnuftets upplysning, men det att har orätt, då
det säger, att ett förvilladt förstånd nödvändigt
tillskapar ett förderfvadt hjerta, och att ett upplyst förnuft
har i säkert följe med sig ett dygdigt uppförande.
Likaså vidlyftigt göres mot tredje tesen gällande, att
samvetet är af annat ursprung och af anjian art än smaken.
Mot fjerde tesen anmärkes, att definitionerna på vishet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:33:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svvitterhh/1/0462.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free