Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• 454
KELLGREN OCH STOCKHOLMS-POSTEN.
tagit någon kännedom om hans skrifter; den är dessutom af
Malmström aftryckt, hvarföre vi icke anse oss böra upptaga
rummet med utdrag ur densamma. Endast slutet àf
anmärk-.n in gar ne kunna vi icke undgå att anföra, emedan de af
an-märkaren sjelf tillskrifvas skjalden och visa oss denne i den
sedliga höghet, till hvilken han, behagens, det täckas
sångare, genom arbete och studier numera svingat sig upp.
’’Denna djupa känsla af sant och rätt, godt och ädelt, som gör
att vi anse oss för lycklige eller olycklige, upphöjde eller förnedrade,
af allt hvad som främjar eller sårar deras ära; att vi, likasom flyttade
ur oss sjelfva, ur personlighetens krets, röras, andas och hafva vår
varelse i det allmänna lifvet, den allmänna ordningen, samhällets och
verldens, rättvisan, dygden, förnuftet, smaken; att vi älska som
föräldrar, som vänner och välgörare alla stora män, som upplyst och
förädlat vårt slägte; att vi deremot hate som personliga fiender allt
villans och lastens anhang; att vi sjelfve utan möda uppoffre lugnet,
hvilan och nöjet, icke känne någon fruktan, icke se någon fara, då
lagens vård, religionens helgd, samhällets väl och regentens ära kalla
oss’ till strids mot dårskaper och sjelfsvåld. — Denna djupa
sjelfför-nöjande, sjelffrätande känsla, om hon ej är snillet, är hon fröet
dertill. Utom henne fans aldrig ännu på jorden en verkligt stor filosof
och skald. — Unge författare! vill du veta om din kallelse är sanu
eller ej; lägg handen på ditt hjerta. Hvad intryck känner det af de
ting, som omgifva dig? sanning, dygd, rättvisa, fädernesland,
mensklighet: säg, kan du nämna dessa heliga namn utan rörelse i ditt blod,
utan skakning i dina fibrer? Ser du blott med ett åtlöje dina likars
dårskap? med förakt deras laster? med ömkan deras olyckor? Den
håg du känner att utmärka dig af talanger, hvad har den till
föremål? Mon en titel, en prydnad, ett anseende öfver hopen, en
beqväm-ligare lefnad? mon hofgunst och sällskapslof? Söker du blott, att af
ingen oroad, och oroande ingen, gå som man säger sin verld igenom,
och låta verlden ha sin gång?... Då yngling! tro mig: det är icke
dig, som snillet kallar att tala till folket. Försök ej att höja dig
öfver medelmåttans krets. Blif täck, oförvitelig, en man af god ton!
Ditt namn, om det lefver, skall dö med dig. — Om åter vid åsyn at
allt, livad som rubbar den allmänna ordningen, af allt, som kränker
förnuft och dygd: om vid blotta åsyn eller ryktet häraf, du känner
ditt blod tändas, ditt hjerta klappa, din andedrägt förkortas, tårarne
brista ur ditt öga, tankarne hoptals genomstörta din själ; och du
glömmer så dig sjelf, och du är icke mera dig, men den dygdige, som lider,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
