Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• 484
KELLGREN OCH STOCKHOLMS-POSTEN.
och sker det, som de tro, och som troligast tyckes vara, att allt
stannar derstädes i en onyttig blodspillan och ett än djupare förtryck, så
hvem vågar väl mer att nämna ordet upplysning i en monarkisk
regering? Och skola ej från den stunden upprorsstiftare och filosofer,
mordbrännare och snillen blifva hållne för s}rnonymer? Hvem skall mer
våga undersöka, om packets resning i en omätelig stad, som hotas af
hunger, är verkeligen en följd af den allmänna upplysningen: om flere
uppror ej timat i barbariske tider och under despotiske regenter: om
turkarnes upplopp och flere strypta sultaner ej vittna härom: och
ändteligen om ej enda preservativet och remeden mot hopens orolighet
vore, att upplysa sjelfva hopen så väl, att de tydeligen sågo sitt eget
bästa förenadt med det allmänna lugnet, att de således ej sökte sin
hämnd på regeringen för sådana olyckor, som regeringen hvarken vållat
eller kunde hjelpa; ty hur uppkomme en revolt, om folket vore
öfver-tygadt, att dess regering vore god, billig och vis, oin det ej ägde en
lång erfarenhet, att det förtryckes och bedrages, att de styrande icke
uppfylla sina pligter mot dem, som lyda, att de sjelfva äro vållande
till den nöd och de olyckor, som skyllas på naturen, att deras klagan
ej framkommer till despotens öra, att det är endast genom våld, som
våld kan hämmas, som bot kan vinnas, och som den ofta blifvit
vunnen. Folket som enskilde; ingen griper till vapen, utan emot den,
som han anser för fiende, och då han ej får nyttja skäl, eller skäl ej
blifva hörde. Allt uppror således vittnar om ett verkligt eller
inbil-ladt förtryck. Tag bort denna inbillning; sedan saken är borttagen,
lägg styrelsen inför dagen, gör finansen ej till en hemlighet, visa den
skattdragande, att han ej plundras för en eller någras vällust och
nycker, att allt hvad hvar och en kontribuerar, den rike af sitt
öfverflöd, den fattige af sitt bröd, och sjelfva uslingen af sina tårar,
användes allt till statens nödvändiga behof, till det allmänna’bästa, lät
enskildas klagan eller råd komma fram genom trycket, nationens
genom fullmäktige: bevis, med ett ord, bevis för folket, att det äger i
sin regent — icke en Gud, som gör allt af nåd, som ej har afseende
på förtjensten, som èj känner annan lag, än sin egen högsta och
nådiga vilja, som i nåder för godt finner att regera som honom täckes
— icke en tyran Dei gratia, som tror att hans folk är en honom af
himmelen förunnad fäskock, den han äger att piska, flå och slagta
efter behag — men den förste bland medborgare, en vän, en far, deras
like i allt, undantagande i den makt, som han fått af deras hand, som
han äger med deras samtycke, och för hvilkens förvaltande han dem
är ansvarig. — Men här kommer den stora frågan: är det möjligt
för hopen att nånsin vinna denna upplysning? — Det är detta, man
kanhända ej nog säkert kan påstå, men ock änirti mindre neka, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
